Min första dag i Brighton har varit mycket händelserik, och mycket av paniken är nu borta, tack och lov och höstlöv. Träffade en massa trevliga människor redan på Landvetter som också skulle läsa på universitetet, så jag slapp åka ensam och leta reda på bussar och grejer helt själv. De flesta var jättetrevliga (förutom en tjej som jag genast kände ett lite smygogillande för). Staden är jättegullig, men ack så stor. Efter att ha åkt bil, flyg och buss var vi äntligen framme i Brighton och jag lämnade de andra för att leta upp tågstationen där min värdmamma jobbar. Med mitt grymma lokalsinne gick jag självklart lite halvt vilse, men hittade till slut rätt ändå. Och efter en halvtimme på tågstationen listade jag ut var kvinnan jobbar och fick äntligen hälsa på henne. Hon tog hand om mina väskor medan jag skuttade runt lite i området och kände mig allmänt levande, om än lite förvirrad. Jag lyckades köpa ett simkort, men det har tyvärr inga pengar än. Men folk kan nå mig på
+447909 429 203
Sedan var jag läskigt kaffesugen (vilket är förståeligt eftersom jag inte druckit en droppe koffein sedan klockan kvart i sex på morgonen. Så skulle köpa en latte to go och fick panik av alla mynt som ser lika dana ut. Detta fick kassörskan att fråga om det kunde vara så att jag inte var engelsk, och det visade sig att hon också var svensk. Lite pinsamt att jag hade pratat massa engelska med en av de våra. Men hon var trevlig och vi pratade lite en stund innan jag skuttade upp till stationen för att vänta på Linda igen. Nu känns allting lugnt och jag kan inte vänta tills jag får utforska staden och livet ordentligt. Men so far, Brighton Rocks!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar