Annoyed Grunt

http://en.wikipedia.org/wiki/D%27oh

It's Moo Point

Just nu känns det extra jobbigt att åka bort. Har precis sett att det är en hel massa bra band som kommer och spelar i Göteborg och Sverige i höst. Visste ju redan att Manson kommer, men nu visar det sig att Frida Hyvönen kommer till Nef, och jag hade gärna sett Håkan på Liseberg. Och SUNSET RUBDOWN KOMMER till Parken. Det är visserligen på fredag, men då borde jag vara hemma och packa och spara pengar...

There and back again

Jag sitter nu hemma i borås efter en lång dag av bärande, packande och städande. Är officiellt utflyttad och Boråsare i en vecka. Känns så där. :) Fast det är kul att vara hemma i huset igen, men fruktansvärt att jag aldrig kommer att få se min första lägenhet igen. Aldrig se stället där jag spillde ut Jockes fulla mjölglas med Bailys. Eller ställer där jag barakade ner i bordet så att endast flisor blev kvar. Eller där jag blev så skrämd av Michael Myers att jag spillde vin över hela mig och soffan och Nanne grät i top minuter av skratt. Men jag har minnena och en hels massa bilder. Så jag tror jag överlever. Farväl lägenheten, you've been good to me.

Städande föräldrar (tackar för hjälpen så otroligt mycket)

TOMHET!

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Vaknade just upp på flyttdagen och upptäckte att jag inte riktigt har fattat det än. Att jag inte kommer att vakna upp i min lägenhet någonsin igen. Känns sorgligt och hemskt. Men jag kommer på besök i veckan och är hemma igen om tre och en halv månad. Och det ska vara skönt att bo i ett hus med en massa mat och onyttigheter.

Jag papercuttade mig på en Werthers original

Min lägenhet är nästan nerpackad, och jag har så kluvna känslor. Jag är lite så pepp för England (även om jag inte riktigt fattat det än) men jag kommer sakna Göteborg och alla underbara människor så stört mycket. Kommer sakna Frölunda och min lägenhet. Kanske inte den läskiga killen som jobbar under, men ändå. Idag träffade jag Sofie från Spanien och vi åkte in till stan och fikade och jag visade henne ett Göteborg i spöregn. Precis som det ska vara. Kommer nog inte att förstå att jag inte bor här längre förrän nästa vecka. Nu ska jag vila mig lite innan jag ska träffa Alma. Och se över om det finns något mer jag bör packa. Lite kan jag nog göra imorgon, typ bestick med mera.

That old familiar sting

Efter onsdagens pyjamasparty kan jag konstatera att människan som uppfann tequila är helt och hållet ondskefull. Tillbringade större delen av gårdagen med discobaksmälla och försökte minnas hur mina hörlurar gick sönder. Men de var ändå glappiga och nu har jag nya. Sedan träffade jag Emma & Jennie för the last supper innan jag åker, och sedan såg jag och Jocke på Will & Grace och frossade i chips och godis halva natten. Mycket trevligt. Nu har jag en förmiddag av tvätt, disk och packning framför mig, och jag känner mig inte alls motiverad. Det är förmoldigen bara kaffeabstinens. Sedan ska jag träffa Sofie från Spanien som bor vid Musikvägen, bara tio minuter härifrån! Och sedan blir det underbara Alma en sväng ikväll, och sedan sova inför flytten. Som jag inte riktigt hunnit smälta än.

Dormir et rêver

Inatt drömde jag att jag såg Patrick Wolf live igen, och det var jättebra. Sen vaknade jag och upptäckte att det inte var sant. Reality Sucks. Det är därför jag inte gillar att drömma.

Fröken Blå

För att du är blå.

Jag glömde ju skriva att jag var så cool att jag på optikern skaffade ett papper där det står hur dåligt jag ser. - 3,5, tydligen. Vet inte vad det innebär, men det låter coolt. Och förmodligen betyder det bara att jag egentligen behöver blindstav och hund.

Sweetness, I was only joking when I said I'd write you

För att jag inte har lärt mig allmänt bloggvett glömde jag att länka till Patriks blogg förra veckan. Så det gör jag nu.

Idag har jag varit duktig Viktor. Packat en smula (jag har upptäckt att smärtan blir mindre om man packar lite i taget), varit på biblioteket (fast jag hade inte hjärta att lämna tillbaka High Fidelity. Så nu får jag snabbläsa Hornby en vecka och lämna tillbaka när jag kommer till Götet nästa vecka) och varit hos optikern. Ännu en anledning att komma tillbaka från Borås. Sedan träffade jag ovan nämnda Pirat som sökte jobb på Operan. Och jag har lovat att be för att han ska få jobbet, men det kan ju faktiskt göra saken värre, Vi gick och köpte nya Cheap Monday åt mig, då knappen ramlade bort från mina gamla slitna. Och sedan åkte jag hem till Sofia och hade räkfrosse och såg på svensk tonårsfilm in all its glory. Just nu känner jag mig inte bäst i halsen och kan inte bestämma mig för om jag är kall eller varm. Brukar vara beviset på att jag borde gå och lägga mig.

Jag upptäckte idag att jag var dubbelbokad för imorgon (vilket jag är de flesta dagarna nu när jag försöker klämma in alla mina vänner på en vecka), men som tur är var både jag och Ebba dubbelbokade på samma grejer, så det blir först pyjamas/tapas party hos Julia och sedan sista Colors på Nef. Lär bli grymt. :)

Men nu ska jag äta hallonkräm så det förslår.

(PS. Jag fick in hela fyra parenteser i detta inlägget. Inte illa alls! Jag är så cool att jag till och med har parenteser i mina sms)

Erised

Inatt drömde jag att Jocke gick i skola med en från Crystal Castles. Fast de var kineser, och egentligen från Kanada. Men gick i skola med honom. Och ingen visste vilka de var, och då blev jag upprörd. Så därför känner jag mig tvungen att lägga upp en video, så att Jocke ska veta vilka han egentligen går i skola med.

This man said it's gruesome that someone so handsome should care

Vaknade upp med ännu värre halsont än igår. Jag ska säga att det är så mycket värre att få halsfluss när man inte kan ha det än när man kan ha det. Ibland saknar jag mina mandlar. Men det är nog bara tillfälligt såhär på morgonen. Jag ska dricka te och knarka bafucin tills det går över. Måste ju fortsätta packa idag, plus att syster kommer, och sedan hade ju jag tänkt att se Tyra Banks dö med en vän. Och har man en igelkott i halsen känns det helt plötsligt mycket tuffare.

My life in a bag

Idag har jag börjat packa. Det är svårt att packa ner sitt liv i en massa kassar och kartonger. Speciellt när jag upptäcker att jag har högar av crap som jag inte har hjärta att slänga. Jag vet inte ens vart jag har fått allt ifrån, eller hur det har fått plats i min lägenhet, men det är mycket grejer kan jag säga. Har dessutom varit inne i stan och ätit sushi, vilket var väldigt trevligt. Nu väntar en kväll av lite mer löst packande, och en hel massa Simpsons om allt går som det ska.

Seasick, yet still docked

Hade jättekul med Emma och folk igår. Vi blandade blå drinkar och gick till Rockbaren. Idag var jag med Terese på en endagsfestival vid Kortedala Torg där vi såg coolaste Charlie och hennes band Johan och Djuret. Det var party som aldrig förr. Sedan tog jag en öl med lite jobbfolk, och är nu tryggt tillbaka i min lägenhet där jag hade tänkt äta mina nyköpte nudlar och däcka till Simpsons. Imorgon ska jag nämligen börja packa ner mitt liv i kartonger. Känns skumt.

Idag är det grattis till Lisa som fyller år. Och Emmas kompis Helena kan också få ett hurra.

Cover me, cover you

Jag älskar covers, ifall de görs på rätt sätt. Nu i morse kom jag att tänka på att Antony faktiskt spelade en Beyoncé cover på sin spelning på Way out West, och det tog ett par minuter innan jag fattade att det inte var hans egna låt. Det är så det ska vara.

Hey, hey, we can all fight when we're drunk

Men jag kan ju glädja alla (eller min mamma i alla fall) med att jag är helt och hållet frisk igen. Och kanske har hittat på något att göra i ett par timmar nu ikväll i alla fall. Tänker i vilket fall försöka vara i säng innan midnatt idag. Det är minsann en bedrift.

Ennuyeux

Ikväll har jag så obeskrivligt tråkigt. Alla ska till Nef, och jag hade så otroligt gärna följt med, men jag tänker både på plånboken och på hälsan, så jag stannar hemma. Vill bara mysa i soffan framför en dålig skräckis, men har ingen att mysa med. Så jag får väl helt enkelt läsa en bok och lyssna på musik istället.

Och njuta av den här asgrymma videon som jag fick av Pirat. My new obsession.

Dead leaves on the dirty ground

I onsdags när Markus spelade på Kungstorget sjöng han att sommaren tog slut idag. Och han hade, som vanligt, helt rätt. Jag har den stora äran att meddela att hösten är här. Visserligen är det sol och relativt varmt idag, men även om det regnar och även om det faktiskt är mörkt på kvällarna nu, så är inte det beviset. Det är nämligen så att jag har plockat fram mina höstskivor. Det finns vissa skivor och vissa låtar som jag alltid kommer att associera med hösten, och just nu lyssnar jag på dem och känner att det är helt rätt. Jag känner hösten i luften och hör hösten i mina hörlurar.

Alltså har jag gjort min höstspellista i Spotify. Och den känns bara så rätt. Just nu välkomnar jag verkligen hösten och till viss del kylan. Kan inte vänta tills jag får använda mina halsdukar igen.

Och för att lugna min mor kan jag säga att jag mår bra igen. Lite trött och småsnuvig, men det är ju inget att gråta över direkt. Nu har jag städat lägenheten, för i eftermiddag kommer det en tjej för att kolla på den. Alltid lika kul att bli väckt av telefonen, speciellt när det är Bostadsbolaget som ringer.

Cape Cod Kwassa Kwassa

Idag mår jag helt ok faktiskt. Lite omtöcknad bara, men det går att leva med. Jag har i alla fall energi nog för en summering av Way out West 2009.

Bortsett från skyfall och en snurrattack så var det en mycket bra festival. Jag såg en del band som jag sett tidigare, men det spelar ju ingen som helst roll när det är sådana som Karin Dreijer Andersson och Patrick Wolf. Jag var rätt dålig på att se hela spelningar, och kommer förmodligen vända mig i graven över att jag gick från Antony innan han spelade Hope There's Someone eller Cripple and the Starfish. Men jag överlever nog. Bäst på festivalen var ju överlägset Patrick. Kan inte prisa honom nog. Det var speciellt roligt att se honom spela på elgitarr, något som inte har hänt över huvud taget innan april i år. Tyckte även mycket om Fever Rays spelning (tredje gånger och fortfarande blir jag knäsvag). Dansade stenhårt till Vampire Weekend och fick verkligen mersmak för nya skivan. Lite dumt av mig att gå ifrån Robyns spelning, men den halvtimmen jag såg var magisk. El Perro del Mar i en kyrka var klockrent och Laakso är alltid bra (fast lite surt att de inte spelade några äldre låtar)

Det var en väldigt bra festival, och om de lyckas boka lika bra band nästa år kommer jag garanterat kosta på mig en riktig biljett. Och Arvika kan verkligen lära sig något av WoWs funktionärsmat.

My Doddamn Damaris

Hade ännu en underlig dag igår. Åkte in till området för att se Patrick Wolf, och det var extas i form av ljudvågor. Eufori i mina öron. Helt jävla magiskt underbart. Sedan gick jag knäsvag och drev runt bland lite olika vänner innan jag skuttade hem och åt en macka och två ägg. Såg Vampire Weekend i SPÖREGN (också helt jättebra) och sedan skulle jag jobba. Men efter bara en halvtimme, en timme, så började jag känna mig yr och svag och illamående, så jag satte mig ner. Och sedan blev allt bara värre, så de skickade mig till sjukvården och sedan hem. Jag missade Lily Allen och My Bloody Valentine, men skulle ha jobbat då ändå, så det var inte hela världen. Och underbara Sofia ringde under Lily-konserten och höll upp mobilen så jag kunde få höra Fuck You. Det var gulligt av henne.

Nu ska jag försöka ta det lite lugnt, för ska jobba 15-21 idag. Min totala upplevelse på Way out West skiver jag om imorgon, för då är jag ledig för resten av året.

Dry and Dusty

Längsta dagen i mannaminne. Det gick helfint på jobbet. Jag var frivillig till att passa väskor halva dagen, så det enda jag gjorde var att sitta och dricka kaffe och äta bananer. Jag fick visitera folk en smula, men sedan var det vakt som gällde. Jag klagar inte. Sedan såg jag en halvtimme av Robyn (awesome som alltid) och rusade hem för ombyte och för att svepa två cider. Sedan såg jag Laakso med Joni osv. och Markus är alltid underbar.

Sedan var det dags för Antony, en av festivalens höjdpunkter, och jag måste erkänna att jag var en så dålig människa att jag dumpade honom efter fyra låtar för att dricka vin med Alma. Jag kommer säkert vrida mig lite över detta, men jag tar alltid hellre Alma och Alkohol än Antony. Sedan var det Röyksopp (med Robyn och Karin Dreijer) för andra gången i år och sedan Fever Ray för tredje. Karin vet fortfarande hur man gör. Och nu ska jag bara äta nudlar. Jag dumpar klubbarna för sängen. För imorgon ska jag se Ptrick Wolf, my true love, för andra gånger och det missar jag inte för livet. Hurra.

Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk

Jag såg ungefär halva Hello Saferide, sedan tröttnade jag och mötte upp Terese, Pirat och båda fransmännen. Vi såg ett par låtar av Bob Hund innan jag kände att jag var tvungen att gå om jag skulle hinna se El Perro Del Mar. Jag blev ändå mycket senare än jag hade räknat med, och det var kilometerkö utanför Annedalskyrkan (typ). Så det såg inte så hoppfullt ut. Men vi lyckades komma in, och precis framme vid ingången såg jag Lykke Li smyga in. Spelningen var bra, helt annorlunda från när jag såg henne i Arvika förra året. Då var det gitarr och mys, nu var det mer soul och faktiskt lite ös, om man kan med att beskriva hennes musik som sådan. I stort sett bara låtar från nya EP:n men Viktor klagar inte. Nu ska jag iväg för mitt första arbetspass och lite nervös är jag. Vet fortfarande inte helt vad det är jag ska göra.

Och ännu bättre - om bara 11 timmar kommer jag att få se Antony and the Johnsons live. GAAAAAH!

You can't steal a gift

Ah, det är så här en sommarkväll i Göteborg ska se ut. Vara på tråkig info, kasta sig hem för en macka och varmare kläder och åka in för att se en halv konsert. Sedan blir det chill i parken med Terese + Fransmän innan jag träffar Alma och kollar spelning i en kyrka. Please god, stop time. Vill att denna kvällen är alla kvällar.

I hate bottles

Det känns att det är festival i stan. Åkte in för att besöka banken (mardröm, men nu är min logi betald) och hela stan är full av folk. Såg kön till Hotellet där man hämtar ut festivalarmband och jag är så oerhört glad att jag får mitt festivalpass vid volontärsincheckningen. Ska strax åka på infomöte, och sedan blir det Hello Saferide i stan och El Perro del Mar i Annedalskyrkan. Lär bli grymt. :)Jag är så pepp för festivalen. Hade självklart föredragit att åka som besökare, men bättre än inget.

La Donque

Jag älskar att jobba på Donken. Har precis haft en ljuvlig kväll med Emma,Sara och Markus (Krusengård enligt konfrensiern) m.fl. Innan jag skulle hem stannade jag förbi vid jobbet där det såg ut som tredje världskriget, så jag hjälpte till att städa lite. Så jag fick en hel meny gratis hurra. Nu ska jag bara hem och sova och skratta åt killen som inte dök upp för visningen av lägenheten. Haha.

Call it a ritual

Igår bestämde jag mig helt spontant för att åka till Kungstorget och se Junior Boys. Skulle kanske stå med en kompis, men de hade lyckats tränga sig längst fram där det fanns ytterst lite plats. Så jag hittade underbara Mini-Alma som jag stod och dansade med istället. Så träffade jag kompis senare.

Junior Boys var kanske inte jättelivad live, men de är fortfarande ett bra band, från Kanada av alla ställen. Ofta ses Kanada bara som en blek, kall granne till grannlandet, men på sistone har jag faktiskt upptäckt att det finns en hel del bra grejer från Kanada. Därför hade jag tänkt att slänga lite uppmärksamhet åt deras håll. Förutom att de har uppfunnit Trivial Pursuit och är moder till Bryan Adams och Celine Dion och dylikt trams har de klassiker som Alanis Morisette och Joni Mitchell. Dessutom har de en hel hög med band som spelar någon sorts rock med inslag av både electronika och folk, såsom Arcade Fire och Wolf Parade.


Wolf Parade är ett alldeles underbart band som förtjänar att få en liten egen text om sig. Bandet har två sångare som båda två har mycket karismatiska röster. Det bästa med bandet är att båda två har en hel hög med sidoprojekt i samma anda, så man får en massa bra band på köpet. Jag tycker att Wolf Parade släppte an av fjolårets allra bästa skivor - "At Mount Zoomer" (känn på den Glasvegas) och de förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad de får idag. För när Spencer Krug sjunger så känns det i själen.

Därför har jag gjort en alldeles ny spellista med Kanadas stoltheter. ;) Enjoy.

Cripple and the starfish

Ok, så har haft en duktig dag i Borås, tränat, städat och hittat en bild där jag ler och ser normal ut. Inte illa. Men nu håller jag på med en städning/undanrensning av min lägenhet. Ska nämligen ha visning efter jobbet imorgon, och försöker få den att se representabel ut, och inte som om en fjortonårig flicka bor här. En svår uppgift ska ni veta. But I will succeed. Ska bara dammsuga lite snabbt och se om det finns något jag borde gömma...

Imorgon har jag alltså en hel massa att göra - ska jobba, visa lägenheten, träffa Emma som kommer hem (äntligen) och se Markus på Kungstorget. Mycket att göra, men ack så trevligt.

Better version of me

Ligger i bäddsoffan i Borås och skriver. Tänker mest på kaffe. Drömde att jag var på fest med jobbet och alla började sniffa heroin och min chef stötte på mig. Det var läskigt. This is why I hate sleeping people. Nu ska jag upp och städa. Jäh

I pose like Rocky tonight

Har haft en ytterst händelserik helg. I fredags skulle jag in till stan och träffa Mr. P en stund. Vi gick till systemet och sedan skulle vi hem till Amanda. Men det visade sig att hon låg och sov, så vi åkte hem till Radiotorget och drack lite vin. Sedan vaknade Amanda och kom över och fortsatte dricka lite vin. Kvällen slutade med att mitt bord var sönder, mitt badkar var sönder och en av mina gitarrsträngar hade lossnat. Hellyckad kväll med andra ord. Och Pirat köpte ett nytt bord åt mig på loppisen vid min lägenhet, så jag blev glad. Dagen efter kom Nanne över och myste och det blev alldeles kul det också. Nu är jag i ljuva Borås och svär över att min dator är allmänt elak. Åt på Tellus med The Trio för sista gången innan Nunne åker till dumma Växjö och jag åker till dumma Brighton. Och Jocke har numera lockigt hår. Inte illa. Ska städa huset imorgon för 200 spänn. Viktor klagar inte. Sedan börjar Kulturkalaset och sedan blir Way out West. I have a feeling it's gonna be awesome.

Nevermind, I just went on the floor.

We are the dancing queens.

Bort i väst

Nu närmar sig Way out West, och jag upptäckte till min stora fasa att jag skulle jobba både under Patrick Wolf och Antonys spelning. Men tack vare de grymma ansvariga på festivalen så fick jag jobba det andra passet, så jag missar inte alls många. Den enda som känns är väl Beirut, men jag överlever. Jag är bara llmänt pepp för hela festivalen nu. Hurra. Så jag har gjort en WoW spotifylista.

Good News Everyone

Alla sömnlösa nätter har varit i onödan. De har tagit sitt förnuft tillfånga och förhandlat fram en deal med skådisarna, och nu kommer Futuramas nya avsnitt ha rätt röster. Party i mitt badkar, någon?

Call it a ritual

Jag överlevde U2-helgen med råge. Fast jag hade inte behövt träna på dagen, för jag fick springa upp och ner och lasta vagnen med tunga pommes-kartonger halva natten och vaknade upp dagen efter med träningsvärk. Igår spelade jag TP hos Joni som en perfekt nedvarvning efter helgen. Jag fetförlorade så klart, men det var skoj ändå. och idag har jag jobbat och levt loppan.

Ikväll blir det japansk film, imorgon ska jag träffa Sebastian och prata högstadieminnen, på onsdag ska jag och Alma fira hennes lillasyster och på torsdag ska jag träffa min egen syster. Jag ahr fullt upp med andra ord. Man får försöka trycka in så mycket Göteborgsliv som möjligt innan man flyttar. I love it.

How soon is now?

Igår var faktiskt alldeles jättetrevligt på jobbet. Visserligen sålde vi för 30 000 kr en timme, vilket är mycket ifall ni inte förstod det, men det var inte alls så mycket fulla folk som det brukar vara på en fredagsnatt. Fast det var en äcklig emo-typ som vara allmänt attitydig som bröt av min penna. Inte ok. Det roligaste som hände var en konversation mellan mig och en gäst runt klockan 4.

Gäst: "Du, en snabb fråga."
Jag: "Ok?"
Gäst: "Vi har slagit vad om hur lång du är. 195 va?"
Jag: "Tyvärr, 193."
Gäst: "FAN!"

Det var skoj. Jag minns nu varför man jobbar natt.

Idag har jag för övrigt varit väldigt duktig. Har både sprungit och städat och lyckats köpa mina engelskaböcker för halva priset. Och jag har upptäckt att jag har lyckats hålla liv i min blomma i exakt ett år nu. För bara sex månader sedan hade den enbart ett, brunt, skröpligt blad, och nu blomamr den som aldrig förr. Jag ser det som en symbol.

Men nog med nyttigheter för en dag. Visserligen har jag tröttnat på att leka soffpotatis, vilket jag har gjort hela sommaren, men någon måtta får det vara. Ska ju faktiskt jobba inatt också. Men nu får jag stå i köket. Hurra.

Och på måndag kanske vi skulle träffa Michaela från Spanien. Jubel!