My Spine

Hade en kortvisit i Borås där jag fikade med Cici (grattis på 23-årsdagen) och Poppet. Sedan träffade jag Nanne och tjötade en stund och fick Futurama säsong 2. Hurra. Och umgicks med mina föräldrar och talade om svunna tider. Och nu är jag hemma och nördar mig med extramaterial till min nya DVD och känner rädslan för kvällen komma krypande. Två nätter i sträck med galna U2-fans är inte min största dröm direkt. Vi får se om jag överlever.

Grästorp nästa, nästa Grästorp.

Idag har vi varit i Metropolen Grästorp. Jag, Fredrik och Sofia roadtrippade till världens ände i närheten av Trollhättan för att hälsa på vår alldeles egna Amanda. Det var jättemysigt. Vi hjulade i gräset, spelade spel, åt alldeles för mycket vaniljsås (som om det skulle gå) och hade det allmänt underbart. Det var alldeles för länge sedan vi sågs. men så går det när man flyttar hem över sommaren. Hör nu det Amanda. Och Emma med för den delen.

I vilket fall var det en alldeles trevlig dag, och imorgon lär bli en till, för då bär det av till Borås och familjen, och viktigast av allt - Cicis födelsedags partay! Lär bli minnesvärt!

Le Fredrik på väg upp

La Sofia posar i bilen

L'hôtesse Amanda donar i köket

Does this series finale make me look fat?

Det var en väldigt livad fest med jobbet igår i Slottsskogen. Men det var kul och jag vann på Kubb. Hurra. Sedan drog vi vidare till Jamesons och när jag skulle hem upptäckte jag att min vagn slutat gå, så det fick bli taxi hem. Men ibland förtjänar man lite lyx.

Idag tillbringade jag mycket tid i soffan, istället för Liseberg som var tänkt - Nanne var sjuk. Och nu ikväll kom Joni och åt tacos och såg film. Både Rocky Horror och Scream 2 hann vi med. Det är riktiga grejer det. Och imorgon tänker jag bara sova, sova och tvätta. Viva la vida!

Web Therapy

Jag har länge tyckt att Lisa Kudrow är en fantastiskt skådespelerska. Phoebe har alltid varit min favoritkaraktär i Vänner, och jag har alltid tyckt att hennes komiska timing är av en annan värld. Sedan var hon med i Romy & Michele, och var minst lika rolig, och även om hon spelar en roll som är relativt lik Phoebe, så spelar hon den på ett helt annat sätt.

För fyra år sedan hade hon en annan serie som hette The Comeback, som hon skapade själv, där man fick följa henne som en gammal sitcom-stjärna från 80-talet som vill bli känd igen och är med i en doku-såpa om sitt eget liv. Man får se allt raw footage, och får följa henne i hennes desperata försök att återfå sin berömmelse. Det är en hysteriskt rolig serie, men ändå fruktansvärt sorglig och mörk, men Lisa är verkligen perfekt i den. Det var då jag började förstå vilken talang hon verkligen har (även om jag nog aldrig kommer se serien igen).

Och nu har hon skapat en ny serie - Web Therapy. Hon spelar en psykolog som istället för 50-minuters terapisessioner har komprimerat det till 3-minuterssamtal via web cam. Hon är väldigt självupptagen och ganska elak, men ack så rolig. Varje avsnitt är runt fem minuter, och det är något av det roligaste jag har sett på länge, speciellt med tanke på att allt är improviserat. Och det bästa är att alla kan kolla på serien helt gratis på http://lstudio.com/web-therapy/index.html. Och det tycker jag att alla ska göra, så att hela världen kan förstå varför Lisa Kudrow är en gud.

Five six grab a crucifix

Idag jobbade jag bara fyra timmar istället för åtta eftersom jag har varit sjuk de senaste två dagarna, vilket kändes jätteskönt. Just nu sitter jag och dricker kaffe och ser på en Nightmare on Elmstreet film. Och även om jag har sett Scream-filmerna fler gånger än man borde erkänna, och tycker att jag kan Wes Craven's stil, skrämmer den mig. Han kan verkligen blandningen mellan verklighet och fantasi, och bygga upp stämning. Därför är jag extra psyched att få se hans nya Scream. Även om kvaliten kanske gick ner lite ju fler han gjorde, och de kunde kännas en smula småfåniga lite då och då, så är de fortfarande hysteriskt roliga. Och Courtney Cox som bitch slår aldrig fel. Men innan den filmen kommer ska jag kolla klart på denna filmen och förhoppningsvis inte bli alltför skrämd.

Hype my up

Jag har varit lite halvdålig idag också, men jag hoppas att jag mår bättre nu. Jag hade i alla fall ork att åka till Frölunda torg på jakt efter något skoj att läsa, så självklart köpte jag min underbara musiktidning Sonic (som visserligen bara gav Patrick Wolfs senaste skiva en fyra, men alla kan göra misstag). Och tack vare sagda skiva har jag hittat en ny obsession för sommaren - Sliimy. Som om Mika och Prince hade fött barn, fast fransk. Han gör färgsprakande gladpop och är allmänt skuttig och somrig och bara jätteglad. Det här kommer jag att leva på ett tag. Han har dessutom gjort en helgrym cover av Britneys Womanizer.

Egentligen hade jag tänkt att skriva ett långt halvaggresivt men ack så relevant inlägg om överhypade band och musiksnobbar, men jag tror inte att jag orkar det nu. Får bli någon annan dag.

I cut like a buffalo

Idag mår jag dåligt igen. Jag vet inte vad som har hänt med mitt immunförsvar de senaste veckorna. Jag ahr ont i halsen och är allmänt snuvig och förkyld. Men då är det bra att jag kan vara hemma hela dagen utan att göra någonting av nytta. Jag ska lyssna på The Dead Weather, och jag tycker att alla borde göra detsamma. Ibland dyker det upp något som folk brukar kalla "supergrupper", dvs band som består av medlemmar från andra kända band, och detta skulle nog falla under den kaetgorin. Bandet består av Jack White från White Stripes och the Raconteurs, och det är anledning nog att lyssna. Dessutom finns det en snubbe till från raconteurs, tjejen från the Kills, och någon från Queens of the stone age. De spelar lite mörk rock, med inslag av lite blues och 70-tals rock. Deras debutskiva släpptes för någon vecka sen, och den är precis så bra man kan vänta sig från Jack White.

The Dead Weather - Horehound

Oh Shanghai

Oh, underbar dag. Jag var hos Sofia och såg på både Hedwig och Grease, åt kakor och gick på en promenad vid Mossen. Sedan åkte jag hem och fick ett sms från min underbara Lisa som jag inte har sett sedan december, för att hon har varit i Sydamerika i ett halvår. Hon var i Göteborg över dagen, helt oförberett, så jag flög ner till stan för att träffa henne. Har saknat henne så. Vi gick upp och ner längs Avenyn och dansade Salsa vid Rockbaren (då kom det en tysk snubbe och tyckte att vi gjorde fel, så han snurrade runt mig ett par gånger och gick. Lisa grät av skratt och jag avr bara lite paff). Sedan avr hon tvungen att gå hem och sova hos sin bror, för hon är dum och ska till Nroge imorgon, så jag gick hem till Deji och åt godis istället, och helt plötsligt är det sent igen, och jag har fått mycket gjort på min lediga dag. Imorgon tänker jag nog inte göra någonting, för att väga upp lite.

Hemlösa assistenter

Nu är jag ledig i tre dagar, och det är trevligt. Det ska firas med Sofia och kaffe idag tror jag. Och ska se till att gå och lägga mig vid en läglig tid. Vet inte riktigt vad som hände igår, men jag kunde inte sova, och sedan blev jag filosofisk och nostalgisk. Ingen bra kombination. Jag kanske hinner hitta på något annat idag också, om allt går rätt. Man kan ju hoppas.

Lakan

Just ikväll (oj inatt) är jag riktigt nostalgisk. En gång i tiden fanns det en Hedwig och lite Hey ho, and a bottle of rum. Och mina lakan var röda. Nu är det bra ändå, fast mina lakan är beige. Riktigt bra tycker jag faktiskt att mitt liv är, men ibland undrar jag... Var det inte bättre när det var angry inch och popcorn? Nä, förmodligen inte!

File under: Renewed

Är det inte läskigt hur man kan gå från lycklig till besviken på två sekunder? Futurama har fått tummen upp om en ny säsong som ska börja sändas om lite drygt ett år. Och det är så fint så det existerar inte. Visserligen var filmerna helt och hållet underhållande, men inte riktigt i samma klass som avsnitten. Så jag var beredd att göra lyckodans i min nystädade lägenhet. Men sedan fortsätter jag läsa och upptäcker att de inte har råd med sina skådisar, så alla karaktärerna kommer att få nya röster. Inte ok! Men jag är hoppfull. De komemr att lösa det, så att alla låter rätt. Det måste de!

Snart kommer Fer och Fisk och firar födelsedag. Awesome!

I'm the slayer ask me how

Jag hade en trevlig kväll i Borås, med bio, massa folk man stöter på på stan och en bugg med Nanne. Sedan så sov jag lite grann och gick upp för att åka hem till Göteborg och jobba. Men jag var alldeles konstig och mådde inte bra alls. Det snurrade och jag kunde knappt koncentrera mig på att stå upp, trots att Maya var snäll och satte mig i köket. Så jag fick gå en och en halv timme tidigare. Det var snällt. Så nu är jag hemma och lyssnar på Grease-soundtracket och ska börja min årliga Buffy re-watch. It's gonna be awesome. Stick Around!

Och imorgon komemr Fisk och Fer för att fira den sistnämdes födelsedag eftersom jag var sjuk förra helgen då det skulle vara. Vi får bara hoppas att jag är piggare imorgon.

Viska

Jag hatar att viska
Jag hatar när folk viskar
Det tysta
Det stilla
Det hemliga
Det närgångna
Det äckligt mänskliga som fastnar i mitt öra
I mina tankar
Sätter sig fast och vägrar släppa
Får mig att tänka
Får mig att må illa
Så viska inte
Skrik!

Dreaming of you

Jag hade en skum dröm inatt. Eftersom jag har varit borta från jobbet i tre veckor känns allting lite ovant. Jag drömde att jag hade varit borta från skolan i tre veckor, och klev in til min svenskalektion lite sent. Av någon anledning var in pappa läraren, och självklart hade vi ett prov. Vi hade tydligen läst om dikt och rim, så vårt prov var, självklart, att recitera den där låten om Zlatan av Lundsmurfen. Fast den var på engelska. Som tur var fick jag fortsätta på Jockes prov, så jag slapp försöka hitta på allt. Men det gick nog inte så bra ändå, så jag försökte medla med läraren (min far) och istället så fick jag en massa uppgifter att göra för att komma ikapp. Jag var i fullgång med att med en gaffel leta efter en bit toapapper i ett vattenglas utspätt med kaviar när jag helt plötsligt vaknade av ett sms från Jocke. Har aldrig varit mer tacksam över att bli väckt. Tack Jocke, my saviour.

Idag ska jag njuta av att inte jobba genom att gå på min systers vernisage (coolast i stan att min syster har vernisage) och sedan ska jag av någon oförklarlig anledning gå och se Ice Age 3 i Borås. Hur gick det till egentligen?

Säg att jag luktar yoghurt

Ikväll har jag gjort ett par upptäckter.

1. Romy & Michele äger.

2. Det är inte lika hemskt att åka hela vägen till Kortedala som jag trodde. Läste klart min bok.

3. Böcker äger!

Så där för vill jag vara lite så där pretentiös igen och skriva om litteratur. (Man märker att jag är kultiverad idag, eftersom jag skriver litteratur istället för böcker). Jag läste precis klart "SLAM" av Nick Hornby, och no surprise, den var jättebra. Det som är pinsamt är att den puplicerades för två år sedan, ch jag visste inte ens om att den existerade. Och jag som till och med läst en bok om fotboll bara för att han skrev den. But no harm, no foul, nu är den färdigläst, och Hornby skuttar runt lycklig som en av mina absoluta favoritförfattare.

Så nu har jag börjat läsa en bok som Terese lånade mig, Hey Dolly, och jag tror att jag är kär. Vet inte om jag någonsin har stött på en mer citerbar bok. Och jag har bara läst 30 sidor. Men nu ska jag nog bara falla i koma en stund så jag orkar gå upp och jobba kl. 08:00 imorgon.

Repenti, j'ai trahi

Just nu känns det bra att vara Viktor. Kom in på min skola i Brighton, umgås med en massa folk, sommaren har återvänt och känner mig förvånande nog rätt motiverad att jobba. Trots att det är the week of doom - Gothia Cup. Inte nog med att restaurangen svämmar över, spårvagnarna är överfulla med skrikande och sjungande fotbollsspelare som man nästan abra vill skrika på. Ställa mig jämte och glo ner på dem och spruta eld! Dessutom är det en spänd stämning på jobbet efter lördagsnatten som har spridit sig på aftonbladet...

Och Robyn kommer till Way out West. Good job people who book bands.

Men nu ska jag hem till min syster och se på Romy & Michele. På tal om sagda syster, så ställer hon ut sin konst på biblioteket på torsdag. Missa inte det.

Tänkte avsluta med den bästa komplimangen jag fått på länge:
"Jag måste fråga, är du modell?"
"I wish. Tycker du jag ser ut som en modell eller?"
"Eller nä, inte egentligen"

På bättringsvägen finns många avstickare

Men på bättringsvägen är jag. Två dagar av degande i soffan har gjort susen, och jag är avsevärt piggare. Idag kanske det blir någon liten chill/häng/grej hemma hos Sara från jobbet. Det borde jag nog orka med. Och imorgon blir det kaffe minsann. Spännande. :)

För övrigt (som Nanne hade sagt) så är jag på extra stort musikhumör nu. Det kan ha att göra med att min iPhone äntligen skrobblar till last.fm, vilket gör nörd-Viktor extremt glad. Eller så är det tack vare min nya bästa vän Spotify, som ger mig massa ny musik. Har hittat mer nya band denna veckan än vad jag gjorde hela förra månaden. So take that.

Maladie

Jodu, historiskt igår. Jag såg Silence of the Lambs. Min största fobi typ ever. Visserligen halvt bedövad av vin, men ändå.

Och idag har jag upptäckt att vin + halvkrasslig = helsjuk. Massa ont i huvud och hals och snuva och saker. Så jag kan ju glömma att jobba inatt också. Men tack vare Marie Loiuse så slipper jag det, men jag kommer sakna pengarna. Men går det inte så går det inte. Nu ska jag sova. Och hoppas att jag blir frisk tills imorgon och kan flirta till mig lite extratider.

OH NEIN!

Yes, 2009 har varit ett utomordentligt bra musikår hittills om jag får säga vad jag tycker. En hel massa bra skivsläpp och bra spelningar i Sverige. Dessutom är det en massa bra som väntar. Men till dess tycker jag att vi kan njuta av min lilla spellista med en massa bra musik som släppts -09. Förmodligen har jag missat något, eller så finns det inte på Spotify, men man får helt enkelt överleva.

Just nu degar jag i min lägenget och undrar om jag lyckas hitta på något att göra ikväll. Only time will tell.

OH NEIN!

The Wretched

Gårdagen blev fetslö, trots att huset fortfarande var fullt av tonåringar och deras datorer. Jag tvättade och var allmänt nyttig, sedan skulle jag ta bilen och hämta lite grejer som jag glömde hos Nanne, och det slutade med att vi promenerade in till stan och åt kebab på Tellus sompå den gamla goda tiden. Vi gungade och fick sand i skorna.

Och idag stötte jag på Poppet på bussen till Göteborg, som jag för övrigt slapp betala för, och vi satt och nördade oss och pratade språk i en timme. Skönt med likasinnade ibland. Sedan var det allmänt strötid och fika med P. Det känns underbart att vara tillbaka i den riktiga staden igen, fast min ena blomma har börjat se lite ledsen ut eftersom den inte har fått vatten på två veckor. Men jag har återupplivat den förut, och kan lyckas igen. Idag ville ingen följa med mig och ta en öl, så jag driver runt hemma. Kan behövas, för imorgon ska jag handla, och det är ju en minst sagt krävande uppgift.

Fest i Valen

Nu har jag sovit ut lite grann och tillbringat dagen med att slappa och tvätta. Och om Nunne vill vakna någon gång så ska jag åka över till henne och hämta lite grejer jag glömde i bilen. Festivalen var verkligen underbar, som vanligt. Och trots att jag älskar att vara funktionär - träffa underbara folk, ha jätteskoj, lösa problem, se spelningar - så är jag nästan lite sugen på att åka som besökare nästa år. Vi får se hur jag känner då och vilka band som kommer.

Och på tal om banden, så måste jag ju skriva lite mer om de band jag såg. Det var inga riktiga MÅSTEN i år, förutom möjligtvis Nine Inch Nails, Fever Ray och Jenny Wilson, och jag har ju som sagt redan sett de två sistnämnda tidigare. Men de var fortfarande helt underbara spelningar. Röyksopp var också helt grymma. Och jag lyckades faktiskt hitta ett nytt band eller två. Hann se ett par låtar av norska Casiokids, som var heltufa, och jag snubblade på sista låten med en brud som heter Santigold, som också var jättecool. Lite M.I.A.

Imorgon ska jag åka hem till Götet och kurera mig så jag kan jobba på fredag, och sedan är det Fers födelsedag på lördag. Och sedan ska jag ladda för Way Out West.

---

Sist men inte minst har jag kokat ihop en ny Spotifylista. Efter att ha varit på Sveriges i grunden största synth-festival så kände jag för att göra en spellista med elektronisk musik, bara för att visa att det är en mycket bredare genre än vad folk tror. Det är inte bara synth, EBM och industri utan kan innefatta vanlig pop med electro-inslag. Så här kommer musik som är utspridd lite varstans i det electroniska musikspektrat.


Och några bilder:

Nunne och jag leker något på vägen upp

Kärlek i logen

Gangsta-pose?

Metal-pose?

Pop-pose?

Sista kvällen med pizza, Fer och Erika

Systrar

Pigg och glad och festival och hej

Liten Kim

Sifilia Engwall

Lalla plus folk

Nicke Naken

Ferra Deluxe

Mähn

Jag har nog bara tappat bort en sak i år - ett av mina par solglasögon. Ingen tröja i år i alla fall.

Jag balanserar på regndropparna

Hemma har aldrig känts så skönt och oskönt på en och samma dag. De sista dagarna av festivalen är som vanligt riv och städ och det är något av det trökigaste (som värmlänningarna säger) som finns. Dessutom har alla nätter med fyra timmars sömn börjat ta på en då, så jag skuttar runt med magproblem och ont i halsen och lever mestadels på koffein och allergitabletter. Men gårdagen var en bra kväll, så vi hade ett smygparty med övergivna öl (48 st. !) och när festivalledningen delade ut priser och Nanne vann för årets coolaste, Niklas för årets slem, eller något liknande, och vår scen faktiskt vann priset för årets scen, vilket inte är illa då det finns sex scener på Arvika och Orion räknas till en av de minsta och en av de minst betydelsefulla.

Så nu när jag kom hem sliten som en älg och en jätteläskig Boråsisk/Värmländsk hybrid till dialekt såg jag bara fram emot att få duscha och dega framför tv:n i ett dygn. Ha! Istället möts jag av ett gäng tonårskillar som sitter och lanar med min bror och lyssnar på bröte och vrålar varje gång de dödar varandra på Wow. Hurra!

Så nu har jag stängt in mig med katterna och tänker glo på Futurama. Imorgon laddar jag kanske upp bilder och skriver lite mer om banden jag såg. Och för att avsluta med lite gladare toner så kan jag meddela att Arvika var awesome, och att jag också har fått jobb som funk på Way Out West. Bonjour Joie.

Yeah, we will rock you. Very softly.

Ok, det är nog rätt uttjatat nu, men Sverige har helt sjukt många underbara sångerskor. Jag började morgonen med världens coolaste Toril i Alice in Videoöand (för fjärde gången) och sedan skuttade jag iväg lite till campingen. Sedan hade jag mitt dilemma, med Jenny Wilson och First Aid Kit. De senare är jättemysiga och det är nästan skrämmande hur man kan göra så änglalik musik vid blott 15 och 16 års ålder. Så jag såg tvä låtar med dem innan jag begav mig till världens coolaste Jenny som jag visserligen redan sett i år, men som aldrig bör missas. Hon var extra grym på scen denna gång med spontansnack och allsång. 

Just nu sitter jag och kollar på Fleet Foxes som faktiskt är roligt mys. Egentligen hade jag hoppats att First Aid Kit hade kommit och sjungit sin jättefin version av deras Tiger Mounrain Peasant Song (youtuba nu) men det blir nog inte av. Men de nämnde dem i alla fall på scen. Men det bästa var nog när Jenny och Sara Wilson kom utsmygande från backstage för att kolla lite. Jag gloddenog mer på dem än på Foxes. 

De som säger att Sverige bara har manliga sångare lyssnar bara på dålig musik! 

Nu har jag förmodligen bara en spelning kvar att gå på på festivalen. Jag tänkte syntha mig till Deutsche Amerikanische Freundschaft (känn på den ni). Sedan är det bara en hel massa städning kvar innan Vi åker till Borås på måndag. 

Ps.

Nanne är awesome.

Coconut

Gud i himlen. Bättre dag kan msn leta efter. Cecilia Nordlund (Cilihili) har etablerat sig som Sveriges skönaste kvinna. Hon var jättecool på scen trots spöregn och ca 20 pers i publiken. Efter hennes klockrena tantrock var det dags för årets absoluta dragplåster - Depeche Mode. Jag har aldrig varit ett speciellt stort Depeche-fan, men de är ju alltid lite småmysiga ich bra, plus att publiken var omänskligt stor, så jag skuttade dit för att se ett par låtar. Som vanligt lyckades jag stanna i stort sett hela spelningen. Och den var verkligen värd allt väsen.

Sedan var det ju Karin. Festivalens i särklass största upplevelse. Trots att jag såg en nästintill identisk spelning i mars (eller var det april?) så var spelningen verkligen av en annan värld. När man ser henne försvinner man från Arvika, Sverige, Universum. Det går inte att beskriva hur magiskt det är att se den kvinnan på scen. När sedan sköna Cecilia sjunger med henne vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag är svävande.

Efter en av världens bästa spellningar tänkte jag vila mina lemlästade fötter så jag svävade upp till vår scen Orion för att mötas av en remixad version av Fever Ray på dansgolvet, så självklart hoppade jag direkt in och shejkade järnet. Vem har tid att vila när adrenalinet och sinnet är på högvrv och man har överdimensionerade ben Sims sällan vill stå still. Nej, nu blir det dans. Brööööl!

Monoton und minimal

Hittils idag har jag varit på två spelningar. Först såg jag Frida Hyvönen, vilket var helmys. Sedan var det Welle: Erdball och jag hade bara tänkt att stanna en två låtar. Jag vet inte hur det gick till, men det var ett sånt jävla tryck så jag och Nunne stannade och dansade hela spelningen. Nu sitter jag och kollar på en liten obskyr spelning på den allra minsta lilla fjuttscenen och känner mig så otroligt Indie. Det är Cilihili som ska spela på scenen som vanligtvis har en massa galna vänsteraktivister som skriker ut poesi. Ikväll ska förmodligen alla på hela festivalen se Depeche Mode, då inget annat band spelar samtidigt. Man kan ju hoppas att det är lika bra som Nine inch nails igår. Sedan är det bara Fever Ray och sen har jag nog sett dagens spelningar. Arvika är just nu världens bästa plats. 

Men jag oroar mig lite för min Emma som har varit i en bilolycka. Men hon mår bra. 

This must be it

Gud. Jag är i extas. Var inne i det gigantiska tältet som är Apolloscenen och kollade på Röyksopp. De var asgrymma med en massa röj, plus en jättecool Robyn. Men jag och Fer fundrade på att gå när en blond kvinna klev upp på scenen. Jag tänkte inte så mycket på det utan vände mig bort, och då hörde jag det. Rösten. The one and only. Karin Dreijer, min favoritkvinna på jorden just nu spelade tre låtar i rad. Jag överdriver inte ens när jag säger att jag nästan svimmade på Fer. Jag är fortfarande lite knäsvag. Men nu börjar NIN. Älska Festival!