Dansa Fastän

De senaste två dagarna har jag varit så extremt duktig att det nästan skrämmer mig själv. Jag har ju som bekant legat sjuk en längre tid, så mitt liv har blivit ytterst inaktivt. Men igår och idag har jag fått så mycket gjort. Igår var jag inne på biblioteket och fixade med en uppsats, skrev ut den och lämnade den på skolan. Jag hann också med att köpa kuvert och skicka in mitt kontonummer till Folksam så att jag kan börja betala min Hemförsäkring (vuxet). Sedan irrade jag runt och försökte hitta ett ställe vid Haga som kunde laga min mobil, och lyckades till slut hitta det. Jag lämnade in sagda mobil och på vägen hem stötte jag på Jenna från högstadiet och gymnasiet och tjötade med henne ett tag.

Idag har jag, om möjligt, varit ännu duktigare. Tog mig upp innan klockan tio (!) och satte mig direkt vid datorn för att skriva en uppsats som ska in imorgon. Den blev 300 ord för lång, och inte speciellt fokuserad, men det var bara vår första draft och jag känner att den kan bli mycket bättre efter lite feedback, vilket också är meningen, så jag är inte orolig. Jag upptäckte också att vi skulle ha skrivit en plan för vår långa C-uppsats tills idag, så jag kastade ihop en fin liten sak till den också. Efter det gick jag in till stan och lagade mina glasögon och gick på linskontroll och betalade mina linser. Sedan tog jag bort de 300 orden från uppsatsen och skrev utan innan jag träffade Patrik. Vi köpte skiva och drack kaffe och hämtade ut min alldeles nylagade mobil. Själva reparationen var en gudagåva. Jag kan lyssna på musik igen, den glappar inte, den har mindre repor och den byter inte mellan ljudlös/ljud hela tiden, och allt gick på 800 kr, vilket jag tycker att det är värt.

Sist men inte minst har jag handlat massa mat, och det känns alltid trevligt. Det enda som återstår på min lista nu är att städa lägenheten, så att den är fin imorgon när Joni kommer på besök. Pust! Inte den billigaste dagen, med linser och mobil, men det var nödvändiga utgifter och jag älskar att känna att jag har något att göra igen. Så fort jag lämnar min lägenhet känner jag att jag får så äckligt mycket mer energi. HUZZAH!

Let's dance to Joy Division and celebrate the irony.

Efter tre dagar av feber, snuva och allmän misär är jag äntligen på bättreingsvägen. Jag är inte direkt 100% än, men jag är så mycket piggare. Jag har till och med orkat både diska och städa (vilket var mer än välbehövligt. Jag hade inte städat på två veckor, och tro mig - det får mig inte att känna mig mycket bättre). Dock kan jag inte riktigt jobba imorgon, men jag är glad ändå. Det ger mig lite mer tid att plugga. Jag är väldigt sugen på att börja skriva min uppsats faktiskt, vilket känns obeskrivligt skönt eftersom jag har varit mer eller mindre skräckslagen för den hela sommaren. Men först måste jag läsa boken också.

Later.

I wonder who is like this one

Jag vaknade upp och min hals ville verkligen döda mig. Kände mig febrig och ofokuserad och äcklig. Men jag släpade mig till skolan för första lektionen i Written proficiency. Efter försdta halvan kände jag dock att jag måste hem och vila, och dessutom så gick vi inte igenom något man inte kan lära sig hemma. Jag tog en snabbis förbi biblioteket och lånade Orlando av Virginia Woolf. Jag funderar på att vara cool och skriva min uppsats om den. Vi får se.

Jag är lite piggare nu, men känner mig väldigt tyngd. Typiskt att det blev idag, för Jocke och Jonathan ska ha en spelkväll och det verkar som att jag måste missa den. Jag hade tänkt att bädda ner mig nu och se om det blir bättre ikväll. Jag hoppas också att det kommer förbi någon och kollar på min brandvarnare. Den har slutat att pipa nu, men varje gång jag försöker få på skalet så börjar den igen.

Och imorgon måste jag sätta klockan trots att jag inte har någon skola. Min handledare ska ringa, och det är lite nervöst. Jag är inte alltid bäst över telefonen, speciellt inte på engelska, men jag känner mig bara så pepp på att börja läsa och börja arbeta med monsterarbetet.

Calamity

Känner mig så obeskrivligt mycket lugnare nu. Jag kom till skolan och det visade sig att det inte alls var någon introduktion som jag hade trott, utan första lektionen. Lyckligtvis var jag inte den enda som känt att informationen var bristfärdig, då det dök upp lite folk på lektionen som inte ens valt det ämnet. Jag kände mig inte så förberedd, utan både bok och kompendium, men det gick bra ändå, och nu har jag mycket större uppfattning om vad kursen går ut på och vad jag ska göra. Efter lunch fick vi lite praktisk information om uppsatsen, vilket jag ser som det roligaste, svåraste och viktigaste med hela C-kursen. Det var också roligt att se Joe igen, vår grammatiklärare från Brighton. Jag tror inte att han kände igen mig eftersom vi bara hade honom i en månad, men efter att ha hört hans röst i massa podcasts för B-kursen var det likväl roligt att se honom in the flesh. Jag har också listat ut vilken min andra delkurs är, tror jag, och även om jag inte är anmäld till den så tror jag säkerligen att jag får läsa den ändå. Nu har jag så mycket större uppfattning om vad och när jag ska läsa och jag älskar det. För första gången sedan jag kom tillbaka från Brighton känns allt rätt. En dag i skolan, och jag känner redan att jag har fått struktur i tillvaron, och känner mig inte alls lika rastlös eller disträ. Jag har till och med fått en liten idé om vad jag kan tänka mig att skriva min gigantiska uppsats om.

Men nu ska jag nog äta lite mellanmål och sedan bege mig in till stan för att köpa kalender och möjligtvis lite kurslitteratur.

Criminal Intent

Igår när jag stängde övervåningen på jobbet för andra gången på 12 timmar så spelades en låt av Thomas Ledin. Och det slog mig, återigen, hur otroligt värdelös den mannens musik är. Det var tre minuter av hur mycket Thomas tycker om att göra ingenting. CRAP! Jag är så glad över att jag inte har hans liv. Hellre stänger jag övervåningen på McDonald's två gånger på 12 timmar. Sedan spelade de Hot Chip, så jag blev glad igen.

Nu sitter jag mest och väntar på att klockan ska bli halv så jag kan gå till skolan. Jag är faktiskt nervös. Det var så länge sedan jag gick i skolan i Sverige, och jag känner mig inte förberedd. Speciellt inte när det kommer att bli på så mycket högre nivå än senast. Men så brukar det alltid kännas när man har haft lov i tre månader. Förmodligen kommer det att gå bra, och jag kommer känna mig mer förberedd när jag har köpt block och pennor och fått mer information, typ ett klart schema och en boklista.

Nä, enough! Vandrar in mot stan, tar ut lite pengar, köper ett kollegieblock, pimplar kaffe och hoppas att jag inte har tagit fel dag.

Jinglelidoo.

Är hemma en snabbis i Borås och det är rätt mysigt om jag ska vara ärlig. Min Alma har börjat på högskolan här så jag träffade henne lite snabbt igår och det var så skumt att se henne i min stad. Hon är liksom Göteborg personifierad för mig. Jag blev lite nykär i staden faktiskt, när jag gick runt och visade lite smått för en nybörjare. Borås är fint på hösten. Och jag ska nog träffa henne en stund idag också innan jag åker hem till Götet igen. Men först tror jag att jag ska vara sådär äckligt käck och hurtig att jag ska gå en liten promenad i skogen. Hör och sedan häpna!