You want to go to the seaside?

Min första dag i Brighton har varit mycket händelserik, och mycket av paniken är nu borta, tack och lov och höstlöv. Träffade en massa trevliga människor redan på Landvetter som också skulle läsa på universitetet, så jag slapp åka ensam och leta reda på bussar och grejer helt själv. De flesta var jättetrevliga (förutom en tjej som jag genast kände ett lite smygogillande för). Staden är jättegullig, men ack så stor. Efter att ha åkt bil, flyg och buss var vi äntligen framme i Brighton och jag lämnade de andra för att leta upp tågstationen där min värdmamma jobbar. Med mitt grymma lokalsinne gick jag självklart lite halvt vilse, men hittade till slut rätt ändå. Och efter en halvtimme på tågstationen listade jag ut var kvinnan jobbar och fick äntligen hälsa på henne. Hon tog hand om mina väskor medan jag skuttade runt lite i området och kände mig allmänt levande, om än lite förvirrad. Jag lyckades köpa ett simkort, men det har tyvärr inga pengar än. Men folk kan nå mig på

+447909 429 203

Sedan var jag läskigt kaffesugen (vilket är förståeligt eftersom jag inte druckit en droppe koffein sedan klockan kvart i sex på morgonen. Så skulle köpa en latte to go och fick panik av alla mynt som ser lika dana ut. Detta fick kassörskan att fråga om det kunde vara så att jag inte var engelsk, och det visade sig att hon också var svensk. Lite pinsamt att jag hade pratat massa engelska med en av de våra. Men hon var trevlig och vi pratade lite en stund innan jag skuttade upp till stationen för att vänta på Linda igen. Nu känns allting lugnt och jag kan inte vänta tills jag får utforska staden och livet ordentligt. Men so far, Brighton Rocks!

So long, farewell.

Såhär på kvällen sitter jag och är lite förvirrad (och nyklippt för övrigt - Jocke klippte mig igår). Jag är packad (hoho) dvs. mina väskor är packade. Jag har bara druckit två glas vin. Kollar på Sweeney Todd med mina syskon och pillar med min nya blogg. Tänkte prova med en ny adress, lite för att hjälpa min mor, och lite för att prova något nytt. Så glöm inte att spara adressen.

http://dixit.svenskablogg.se/

Bye, bye. Vi får se om jag återvänder någon gång.

Okey pokey

Jag har varit duktig idag. Jag cyklade till Swedbank på Trandared och betalade kåravgiften och sedan åkte jag till Stan för att träffa min Fer. Vi gick till Wayne's, som på den goda tiden. Det var awesome. Och när jag kom hem så tog jag mig i kragen och ringde till England. Och jag var nervös helt i onödan. Kvinnan jag pratade med som jag ska bo hos var jättetrevlig. Hon verkade bry sig, och lovade att visa universitet och hämta upp mig och mina väskor. Och hon kallade mig "darling" och sa "okey pokey". Skulle kunna tolkas som lite Kathy Bates i Misery, men jag tyckte hon verkade helmysig, och så underbart brittisk. Just nu kan jag inte vänta tills jag äntligen åker dit. Woooo.

Men imorgon blir det Göteborg, och det lär bli minst lika skoj. Wooowooop.


Lite bilder - Flumm med Fer: