Hemma har aldrig känts så skönt och oskönt på en och samma dag. De sista dagarna av festivalen är som vanligt riv och städ och det är något av det trökigaste (som värmlänningarna säger) som finns. Dessutom har alla nätter med fyra timmars sömn börjat ta på en då, så jag skuttar runt med magproblem och ont i halsen och lever mestadels på koffein och allergitabletter. Men gårdagen var en bra kväll, så vi hade ett smygparty med övergivna öl (48 st. !) och när festivalledningen delade ut priser och Nanne vann för årets coolaste, Niklas för årets slem, eller något liknande, och vår scen faktiskt vann priset för årets scen, vilket inte är illa då det finns sex scener på Arvika och Orion räknas till en av de minsta och en av de minst betydelsefulla.
Så nu när jag kom hem sliten som en älg och en jätteläskig Boråsisk/Värmländsk hybrid till dialekt såg jag bara fram emot att få duscha och dega framför tv:n i ett dygn. Ha! Istället möts jag av ett gäng tonårskillar som sitter och lanar med min bror och lyssnar på bröte och vrålar varje gång de dödar varandra på Wow. Hurra!
Så nu har jag stängt in mig med katterna och tänker glo på Futurama. Imorgon laddar jag kanske upp bilder och skriver lite mer om banden jag såg. Och för att avsluta med lite gladare toner så kan jag meddela att Arvika var awesome, och att jag också har fått jobb som funk på Way Out West. Bonjour Joie.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar