Bara för att jag har gjort den ultimata partyspellistan på spotify så känner jag för att dela med mig av den. Inte för att jag tror att någon kommer att lyssna på den, men det borde ni. Men mest behöver jag komma åt den hos Lisa, och Facebook har valt att cp:a en massa nu, så det får bli här.
Nykter
Visar inlägg med etikett spellista. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spellista. Visa alla inlägg
måndag 25 januari 2010
onsdag 30 december 2009
Jag är dålig på vardag och duktig på fest // Usel på sånt som mänskor gör mest
Det börjar dra ihop sig mot ett nytt år och ett nytt decennium och det bör markeras med en fin summering av 2009 som musikår, då just musik är det som jag helst skriver om, och helst gör på dagarna. Egentligen borde jag väl sammanfatta hela 00-talet, men det är alldeles för mycket jobb, och jag har för lite tid som det är, what with jobb och vänner i en annan stad, och köra bil fram och tillbaka genom Borås för att leta upp Låt den rätte komma in på DVD som jag gjorde idag (och hittade till slut till och med). Så ni får nöja er med min sammanfattning av det gågna året.
Best of 2009:
10. Antony and the Johnsons - The Crying Light
Antonys tredje skiva kom väl inte direkt som en överraskning. Han och hans band levererade en hög finstämda låtar där Antonys obehagligt vackra röst alltid var mittpunkten, och som vanligt får man gåshud av att bara tänka på vissa av låtarna. Det enda negativa med skivan är just det att det blir så förutsägbart. Det må vara fint, men det är knappast något man inte har hört av honom förut.
Bästa låt: Epilepsy is dancing
9. Bat For Lashes - Two Suns
Jag har tidigare bara hört ett par låtar av Bat For Lashes debutskiva som kom för ett par år sedan, och föll knappast stenhårt för dem. Jag lyssnade på nya skivan en smula när den kom och hade inga invändningar, men av någon anledning fastnade den inte riktigt. Förrän för bara någon månad sedan då jag verkligen upptäckte dess skönhet. Natasha Kahn lyckas göra sina halvskumma men jättevackra indie/folk/poplåtar utan att bli pretentiös. Jag är frälst. Och inte bara för att tjejen är från Brighton
Bästa låt: Daniel
8. Morrissey - Years of Refusal
Kritikerna sågade den, men jag tycker att Years of Refusal är det bästa Morrissey släppt sedan Vauxhall and I, dvs det bästa på 15 år. Take that alla som är överdrivet förälskade i You are the quarry. På den senaste skivan lyckas Morrissey faktiskt rocka lite, vilket inte direkt brukar vara hans grej, som poppionjär. Men jag gillar det, och mr. Moz lyckas som vanligt skriva träffsäkra texter som till en glad melodi beskriver ångest.
Bästa låt: Something is squeezing my skull
7. Marilyn Manson - The High End of Low
Mansons senaste skiva är inte hans bästa, men heller inte hans sämsta. Det märks att han har återförenats med Twiggy, för det låter ibland som lite old school Manson, samtidigt som de utvecklar soundet en smula med mer elektroniska inslag, något som ju faktiskt är väldigt välkommet på skiva nummer sju, trots alla klagosånger från bakåtsträvande fans som inte inser att band som funnits i 20 år måste utvecklas och förändras för att fortsätta vara intressanta.
Bästa låt: Unkillable Monster
6. Jenny Wilson - Hardships!
Jennys nya skiva slog mig verkligen stenhårt när den kom. Hur hon utvecklats så fruktansvärt mycket sedan förra skivan som var naivt indie-poppig är mig fortfarande ett stort mysterium. Skivan kom och var inte det minsta singer/sonwriter indie, utan något så ovanligt som svensk r 'n b om mödraskap av en 35-årig kvinna. Allteftersom året gick började jag tröttna lite på låtarna, men skivan kvarstår fortfarande som ett mästerverk, och säkerligen något som jag alltid kommer att lyssna på, om än inte så mycket som jag gjorde de första månaderna.
Bästa låt: The Wooden Chair
5. Animal Collective - Merriweather Post Pavillion
Animal Collective har alltid varit ett väldigt intressant band, men de kan ibland vara lite svåra att förstå sig på. Antingen gör de rakt igenom glädjegenomsyrad elektronisk musik som är rätt utflippad eller så gör det mer experementiellt oväsen. På MPP lyckas kollektivet göra en helt och hållet egen skiva, som lyckas vara nyskapande och unik samtidigt som den faktiskt kan tilltala en bredare publik. Självklart vänder sig de gamla fansen därför bort från bandet som i deras ögon har blivit "kommersiella sell-outs" och missar därmed ett av 00-talets mest fulländade skivor.
Bästa låt: My Girls
4. Micachu & the Shapes - Jewellery
Det var länge sedan jag föll så stenhårt för ett nytt band, men för mig var det verkligen helt omöjligt att motstå Micachus sannerligen säregna och rakt-på-sak sound. Jewellery är en av de få skivor i år som verkligen kan kallas unik, med instrument som bland annat en dammsugare och skruvade, klockrena texter om allt möjligt. "No I won't have sex because of STDs"
Bästa låt: Golden Phone
3. Markus Krunegård - Prinsen av Peking / Lev som en gris dö som en hund
Det känns som om många svenska kritiker har vänt sig bort från även Markus nya skivor, vilket är något jag har svårt att förstå. Markus skriver, som bekant, Sveriges bästa texter och är den enda som kan få textrader som "som ett efterlängtat mongobarn" att låta genuint poetiska. Musikaliskt har han också utvecklats och båda skivorna låter väldigt olika från både varandra och föregångaren Markusevangeliet. Markus kan minsann fortfarande.
Bästa låt: Hollywood Hills / Dystra Utsikter
2. Patrick Wolf - The Bachelor
Patricks nya skiva är som ett mellanting mellan hans två första skivor, som var mer mörka och melankoliska, och hans förra som var glad och färgrann. The Bachelor är kanske inte det bästa han släppt, men väldigt nära, och dess bästa stunder ger fortfarande gåshud och det är något med såväl musik och text som Patricks genomträngande röst som verkligen berör mig. Och jag skulle kunna lyssna på inget annat än Damaris i ett helt år och ändå inte
tröttna på den.
Bästa låt: Damaris
1. Fever Ray - Fever Ray
Karin Dreijer Anderssons solodebut damp ner precis i början av året och den blir aldrig tråkig. Jag hittar hela tiden nya sidor i hennes kalla och primala elektro (om det ordet en existerar) och både hennes texter, hennes gudalika röst och galet fina musik känns så 2009. Fever Ray är ett mästerverk och blir bara bättre och bättre för varje lyssning, och att höra de inledande tonerna till If I Had A Heart i ett kolsvart rum/tält med hundratals människor runt omkring en och bara två laserstrålar över ens huvud är något jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv, för chanserna är stora att det aldrig kommer att ske igen.
Bästa låt: Keep the Streets Empty for Me
Jag skulle också vilja nämna att det har släppts mycket mer bra musik i år som förtjänar att få sitt namn i min blogg: Röyksopp, El Perro del Mar, La Roux, Lady Gaga, Handsome Furs, Lily Allen, Peter Doherty, Cilihili, Yeah Yeah Yeahs, Amanda Jenssen, Thje Dead Weather, Tori Amos, Phoenix, The Rmble Strips, Sunset Rubdown.
---
Det var allt för idag. Hade lite andra grejer att skriva men detta är redan för långt, och jag orkar inte skriva mycket mer ikväll. Vet bara detta: Imorgon är det nyår, och jag längtar inte direkt efter att jobba, men jag kan ju i alla fall fira tolvslaget, så jag är glad. Och jag har beställt flygbiljetter till Brighton nu, och det är också bra.
Best of 2009:
10. Antony and the Johnsons - The Crying Light
Antonys tredje skiva kom väl inte direkt som en överraskning. Han och hans band levererade en hög finstämda låtar där Antonys obehagligt vackra röst alltid var mittpunkten, och som vanligt får man gåshud av att bara tänka på vissa av låtarna. Det enda negativa med skivan är just det att det blir så förutsägbart. Det må vara fint, men det är knappast något man inte har hört av honom förut.
Bästa låt: Epilepsy is dancing
9. Bat For Lashes - Two Suns
Jag har tidigare bara hört ett par låtar av Bat For Lashes debutskiva som kom för ett par år sedan, och föll knappast stenhårt för dem. Jag lyssnade på nya skivan en smula när den kom och hade inga invändningar, men av någon anledning fastnade den inte riktigt. Förrän för bara någon månad sedan då jag verkligen upptäckte dess skönhet. Natasha Kahn lyckas göra sina halvskumma men jättevackra indie/folk/poplåtar utan att bli pretentiös. Jag är frälst. Och inte bara för att tjejen är från Brighton
Bästa låt: Daniel
8. Morrissey - Years of Refusal
Kritikerna sågade den, men jag tycker att Years of Refusal är det bästa Morrissey släppt sedan Vauxhall and I, dvs det bästa på 15 år. Take that alla som är överdrivet förälskade i You are the quarry. På den senaste skivan lyckas Morrissey faktiskt rocka lite, vilket inte direkt brukar vara hans grej, som poppionjär. Men jag gillar det, och mr. Moz lyckas som vanligt skriva träffsäkra texter som till en glad melodi beskriver ångest.
Bästa låt: Something is squeezing my skull
7. Marilyn Manson - The High End of Low
Mansons senaste skiva är inte hans bästa, men heller inte hans sämsta. Det märks att han har återförenats med Twiggy, för det låter ibland som lite old school Manson, samtidigt som de utvecklar soundet en smula med mer elektroniska inslag, något som ju faktiskt är väldigt välkommet på skiva nummer sju, trots alla klagosånger från bakåtsträvande fans som inte inser att band som funnits i 20 år måste utvecklas och förändras för att fortsätta vara intressanta.
Bästa låt: Unkillable Monster
6. Jenny Wilson - Hardships!
Jennys nya skiva slog mig verkligen stenhårt när den kom. Hur hon utvecklats så fruktansvärt mycket sedan förra skivan som var naivt indie-poppig är mig fortfarande ett stort mysterium. Skivan kom och var inte det minsta singer/sonwriter indie, utan något så ovanligt som svensk r 'n b om mödraskap av en 35-årig kvinna. Allteftersom året gick började jag tröttna lite på låtarna, men skivan kvarstår fortfarande som ett mästerverk, och säkerligen något som jag alltid kommer att lyssna på, om än inte så mycket som jag gjorde de första månaderna.
Bästa låt: The Wooden Chair
5. Animal Collective - Merriweather Post Pavillion
Animal Collective har alltid varit ett väldigt intressant band, men de kan ibland vara lite svåra att förstå sig på. Antingen gör de rakt igenom glädjegenomsyrad elektronisk musik som är rätt utflippad eller så gör det mer experementiellt oväsen. På MPP lyckas kollektivet göra en helt och hållet egen skiva, som lyckas vara nyskapande och unik samtidigt som den faktiskt kan tilltala en bredare publik. Självklart vänder sig de gamla fansen därför bort från bandet som i deras ögon har blivit "kommersiella sell-outs" och missar därmed ett av 00-talets mest fulländade skivor.
Bästa låt: My Girls
4. Micachu & the Shapes - Jewellery
Det var länge sedan jag föll så stenhårt för ett nytt band, men för mig var det verkligen helt omöjligt att motstå Micachus sannerligen säregna och rakt-på-sak sound. Jewellery är en av de få skivor i år som verkligen kan kallas unik, med instrument som bland annat en dammsugare och skruvade, klockrena texter om allt möjligt. "No I won't have sex because of STDs"
Bästa låt: Golden Phone
3. Markus Krunegård - Prinsen av Peking / Lev som en gris dö som en hund
Det känns som om många svenska kritiker har vänt sig bort från även Markus nya skivor, vilket är något jag har svårt att förstå. Markus skriver, som bekant, Sveriges bästa texter och är den enda som kan få textrader som "som ett efterlängtat mongobarn" att låta genuint poetiska. Musikaliskt har han också utvecklats och båda skivorna låter väldigt olika från både varandra och föregångaren Markusevangeliet. Markus kan minsann fortfarande.
Bästa låt: Hollywood Hills / Dystra Utsikter
2. Patrick Wolf - The Bachelor
Patricks nya skiva är som ett mellanting mellan hans två första skivor, som var mer mörka och melankoliska, och hans förra som var glad och färgrann. The Bachelor är kanske inte det bästa han släppt, men väldigt nära, och dess bästa stunder ger fortfarande gåshud och det är något med såväl musik och text som Patricks genomträngande röst som verkligen berör mig. Och jag skulle kunna lyssna på inget annat än Damaris i ett helt år och ändå inte
tröttna på den.Bästa låt: Damaris
1. Fever Ray - Fever Ray
Karin Dreijer Anderssons solodebut damp ner precis i början av året och den blir aldrig tråkig. Jag hittar hela tiden nya sidor i hennes kalla och primala elektro (om det ordet en existerar) och både hennes texter, hennes gudalika röst och galet fina musik känns så 2009. Fever Ray är ett mästerverk och blir bara bättre och bättre för varje lyssning, och att höra de inledande tonerna till If I Had A Heart i ett kolsvart rum/tält med hundratals människor runt omkring en och bara två laserstrålar över ens huvud är något jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv, för chanserna är stora att det aldrig kommer att ske igen.
Bästa låt: Keep the Streets Empty for Me
Jag skulle också vilja nämna att det har släppts mycket mer bra musik i år som förtjänar att få sitt namn i min blogg: Röyksopp, El Perro del Mar, La Roux, Lady Gaga, Handsome Furs, Lily Allen, Peter Doherty, Cilihili, Yeah Yeah Yeahs, Amanda Jenssen, Thje Dead Weather, Tori Amos, Phoenix, The Rmble Strips, Sunset Rubdown.
---
Det var allt för idag. Hade lite andra grejer att skriva men detta är redan för långt, och jag orkar inte skriva mycket mer ikväll. Vet bara detta: Imorgon är det nyår, och jag längtar inte direkt efter att jobba, men jag kan ju i alla fall fira tolvslaget, så jag är glad. Och jag har beställt flygbiljetter till Brighton nu, och det är också bra.
lördag 12 december 2009
Hey mr. DJ put a record on
I wanna dance with my baby.
Igår så var jag faktiskt med på förfesten, vilket var trevligt. Är helt pigg nu. Hurra för tandläkaren.
Just nu sitter jag och försöker plugga till min sista tenta, men det är svårt. Så mycket information men ändå inget att egentligen trycka in. Jobbigt.
I vilket fall som helst så är det så att året börjar dra sig mot sitt slut, och då är det ju tradition att resumera musikåret 2009. Och det har varit ett mycket bra år. Så framöver kommer det nog dyka upp en massa listor med årets bästa album etc. Idag får ni nöja er med min jättebra spotifylista över de bästa låtarna 2009. Awesome.
OH NEIN!
Igår så var jag faktiskt med på förfesten, vilket var trevligt. Är helt pigg nu. Hurra för tandläkaren.
Just nu sitter jag och försöker plugga till min sista tenta, men det är svårt. Så mycket information men ändå inget att egentligen trycka in. Jobbigt.
I vilket fall som helst så är det så att året börjar dra sig mot sitt slut, och då är det ju tradition att resumera musikåret 2009. Och det har varit ett mycket bra år. Så framöver kommer det nog dyka upp en massa listor med årets bästa album etc. Idag får ni nöja er med min jättebra spotifylista över de bästa låtarna 2009. Awesome.
OH NEIN!
tisdag 18 augusti 2009
Dead leaves on the dirty ground
I onsdags när Markus spelade på Kungstorget sjöng han att sommaren tog slut idag. Och han hade, som vanligt, helt rätt. Jag har den stora äran att meddela att hösten är här. Visserligen är det sol och relativt varmt idag, men även om det regnar och även om det faktiskt är mörkt på kvällarna nu, så är inte det beviset. Det är nämligen så att jag har plockat fram mina höstskivor. Det finns vissa skivor och vissa låtar som jag alltid kommer att associera med hösten, och just nu lyssnar jag på dem och känner att det är helt rätt. Jag känner hösten i luften och hör hösten i mina hörlurar.
Alltså har jag gjort min höstspellista i Spotify. Och den känns bara så rätt. Just nu välkomnar jag verkligen hösten och till viss del kylan. Kan inte vänta tills jag får använda mina halsdukar igen.
Och för att lugna min mor kan jag säga att jag mår bra igen. Lite trött och småsnuvig, men det är ju inget att gråta över direkt. Nu har jag städat lägenheten, för i eftermiddag kommer det en tjej för att kolla på den. Alltid lika kul att bli väckt av telefonen, speciellt när det är Bostadsbolaget som ringer.
Alltså har jag gjort min höstspellista i Spotify. Och den känns bara så rätt. Just nu välkomnar jag verkligen hösten och till viss del kylan. Kan inte vänta tills jag får använda mina halsdukar igen.
Och för att lugna min mor kan jag säga att jag mår bra igen. Lite trött och småsnuvig, men det är ju inget att gråta över direkt. Nu har jag städat lägenheten, för i eftermiddag kommer det en tjej för att kolla på den. Alltid lika kul att bli väckt av telefonen, speciellt när det är Bostadsbolaget som ringer.
onsdag 12 augusti 2009
Call it a ritual
Igår bestämde jag mig helt spontant för att åka till Kungstorget och se Junior Boys. Skulle kanske stå med en kompis, men de hade lyckats tränga sig längst fram där det fanns ytterst lite plats. Så jag hittade underbara Mini-Alma som jag stod och dansade med istället. Så träffade jag kompis senare.
Junior Boys var kanske inte jättelivad live, men de är fortfarande ett bra band, från Kanada av alla ställen. Ofta ses Kanada bara som en blek, kall granne till grannlandet, men på sistone har jag faktiskt upptäckt att det finns en hel del bra grejer från Kanada. Därför hade jag tänkt att slänga lite uppmärksamhet åt deras håll. Förutom att de har uppfunnit Trivial Pursuit och är moder till Bryan Adams och Celine Dion och dylikt trams har de klassiker som Alanis Morisette och Joni Mitchell. Dessutom har de en hel hög med band som spelar någon sorts rock med inslag av både electronika och folk, såsom Arcade Fire och Wolf Parade.
Wolf Parade är ett alldeles underbart band som förtjänar att få en liten egen text om sig. Bandet har två sångare som båda två har mycket karismatiska röster. Det bästa med bandet är att båda två har en hel hög med sidoprojekt i samma anda, så man får en massa bra band på köpet. Jag tycker att Wolf Parade släppte an av fjolårets allra bästa skivor - "At Mount Zoomer" (känn på den Glasvegas) och de förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad de får idag. För när Spencer Krug sjunger så känns det i själen.
Därför har jag gjort en alldeles ny spellista med Kanadas stoltheter. ;) Enjoy.
Junior Boys var kanske inte jättelivad live, men de är fortfarande ett bra band, från Kanada av alla ställen. Ofta ses Kanada bara som en blek, kall granne till grannlandet, men på sistone har jag faktiskt upptäckt att det finns en hel del bra grejer från Kanada. Därför hade jag tänkt att slänga lite uppmärksamhet åt deras håll. Förutom att de har uppfunnit Trivial Pursuit och är moder till Bryan Adams och Celine Dion och dylikt trams har de klassiker som Alanis Morisette och Joni Mitchell. Dessutom har de en hel hög med band som spelar någon sorts rock med inslag av både electronika och folk, såsom Arcade Fire och Wolf Parade.
Wolf Parade är ett alldeles underbart band som förtjänar att få en liten egen text om sig. Bandet har två sångare som båda två har mycket karismatiska röster. Det bästa med bandet är att båda två har en hel hög med sidoprojekt i samma anda, så man får en massa bra band på köpet. Jag tycker att Wolf Parade släppte an av fjolårets allra bästa skivor - "At Mount Zoomer" (känn på den Glasvegas) och de förtjänar mycket mer uppmärksamhet än vad de får idag. För när Spencer Krug sjunger så känns det i själen.
Därför har jag gjort en alldeles ny spellista med Kanadas stoltheter. ;) Enjoy.
tisdag 7 juli 2009
Fest i Valen
Nu har jag sovit ut lite grann och tillbringat dagen med att slappa och tvätta. Och om Nunne vill vakna någon gång så ska jag åka över till henne och hämta lite grejer jag glömde i bilen. Festivalen var verkligen underbar, som vanligt. Och trots att jag älskar att vara funktionär - träffa underbara folk, ha jätteskoj, lösa problem, se spelningar - så är jag nästan lite sugen på att åka som besökare nästa år. Vi får se hur jag känner då och vilka band som kommer.
Och på tal om banden, så måste jag ju skriva lite mer om de band jag såg. Det var inga riktiga MÅSTEN i år, förutom möjligtvis Nine Inch Nails, Fever Ray och Jenny Wilson, och jag har ju som sagt redan sett de två sistnämnda tidigare. Men de var fortfarande helt underbara spelningar. Röyksopp var också helt grymma. Och jag lyckades faktiskt hitta ett nytt band eller två. Hann se ett par låtar av norska Casiokids, som var heltufa, och jag snubblade på sista låten med en brud som heter Santigold, som också var jättecool. Lite M.I.A.
Imorgon ska jag åka hem till Götet och kurera mig så jag kan jobba på fredag, och sedan är det Fers födelsedag på lördag. Och sedan ska jag ladda för Way Out West.
---
Sist men inte minst har jag kokat ihop en ny Spotifylista. Efter att ha varit på Sveriges i grunden största synth-festival så kände jag för att göra en spellista med elektronisk musik, bara för att visa att det är en mycket bredare genre än vad folk tror. Det är inte bara synth, EBM och industri utan kan innefatta vanlig pop med electro-inslag. Så här kommer musik som är utspridd lite varstans i det electroniska musikspektrat.
Och några bilder:
Kärlek i logen
Gangsta-pose?
Metal-pose?
Pop-pose?
Sista kvällen med pizza, Fer och Erika
Systrar
Pigg och glad och festival och hej
Liten Kim
Sifilia Engwall
Lalla plus folk
Nicke Naken
Ferra Deluxe
Och på tal om banden, så måste jag ju skriva lite mer om de band jag såg. Det var inga riktiga MÅSTEN i år, förutom möjligtvis Nine Inch Nails, Fever Ray och Jenny Wilson, och jag har ju som sagt redan sett de två sistnämnda tidigare. Men de var fortfarande helt underbara spelningar. Röyksopp var också helt grymma. Och jag lyckades faktiskt hitta ett nytt band eller två. Hann se ett par låtar av norska Casiokids, som var heltufa, och jag snubblade på sista låten med en brud som heter Santigold, som också var jättecool. Lite M.I.A.
Imorgon ska jag åka hem till Götet och kurera mig så jag kan jobba på fredag, och sedan är det Fers födelsedag på lördag. Och sedan ska jag ladda för Way Out West.
---
Sist men inte minst har jag kokat ihop en ny Spotifylista. Efter att ha varit på Sveriges i grunden största synth-festival så kände jag för att göra en spellista med elektronisk musik, bara för att visa att det är en mycket bredare genre än vad folk tror. Det är inte bara synth, EBM och industri utan kan innefatta vanlig pop med electro-inslag. Så här kommer musik som är utspridd lite varstans i det electroniska musikspektrat.
Och några bilder:
Nunne och jag leker något på vägen upp
Kärlek i logen
Gangsta-pose?
Metal-pose?
Pop-pose?
Sista kvällen med pizza, Fer och Erika
Systrar
Pigg och glad och festival och hej
Liten Kim
Sifilia Engwall
Lalla plus folk
Nicke Naken
Ferra Deluxe
tisdag 16 juni 2009
Blue Mondae
Yes, idag kommer bli så bra. Nanne och Jocke, och sen mer Nanne och tacos. Hurra. Vad jag har saknat henne.
Eftersom det faktiskt är riktigt sommarväder ute idag så har jag tillbringat min morgon med att skutta omkring till allmänt skuttig/somrig musik. Eller, somrig i mina öron i alla fall. Men det känns ju elakt att inte dela med sig av sin awesome musik, så jag gjorde en lite spellista i Spotify, som jag tycker alla bör lyssna på. Inte för att någon kommer göra det, men det är kul att göra spellistor, och jag kan verka lite extra creddig på min blogg om jag postar länkar och coola musik-grejer.
Då kanske inte den här spellistan är speciellt bra att börja med, vid närmare eftertanke, då den inte alls är speciellt cool eller underground. Men är det sommar så är det. Enjoy.
Give me summer?
Eftersom det faktiskt är riktigt sommarväder ute idag så har jag tillbringat min morgon med att skutta omkring till allmänt skuttig/somrig musik. Eller, somrig i mina öron i alla fall. Men det känns ju elakt att inte dela med sig av sin awesome musik, så jag gjorde en lite spellista i Spotify, som jag tycker alla bör lyssna på. Inte för att någon kommer göra det, men det är kul att göra spellistor, och jag kan verka lite extra creddig på min blogg om jag postar länkar och coola musik-grejer.
Då kanske inte den här spellistan är speciellt bra att börja med, vid närmare eftertanke, då den inte alls är speciellt cool eller underground. Men är det sommar så är det. Enjoy.
Give me summer?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
