Fest i Valen

Nu har jag sovit ut lite grann och tillbringat dagen med att slappa och tvätta. Och om Nunne vill vakna någon gång så ska jag åka över till henne och hämta lite grejer jag glömde i bilen. Festivalen var verkligen underbar, som vanligt. Och trots att jag älskar att vara funktionär - träffa underbara folk, ha jätteskoj, lösa problem, se spelningar - så är jag nästan lite sugen på att åka som besökare nästa år. Vi får se hur jag känner då och vilka band som kommer.

Och på tal om banden, så måste jag ju skriva lite mer om de band jag såg. Det var inga riktiga MÅSTEN i år, förutom möjligtvis Nine Inch Nails, Fever Ray och Jenny Wilson, och jag har ju som sagt redan sett de två sistnämnda tidigare. Men de var fortfarande helt underbara spelningar. Röyksopp var också helt grymma. Och jag lyckades faktiskt hitta ett nytt band eller två. Hann se ett par låtar av norska Casiokids, som var heltufa, och jag snubblade på sista låten med en brud som heter Santigold, som också var jättecool. Lite M.I.A.

Imorgon ska jag åka hem till Götet och kurera mig så jag kan jobba på fredag, och sedan är det Fers födelsedag på lördag. Och sedan ska jag ladda för Way Out West.

---

Sist men inte minst har jag kokat ihop en ny Spotifylista. Efter att ha varit på Sveriges i grunden största synth-festival så kände jag för att göra en spellista med elektronisk musik, bara för att visa att det är en mycket bredare genre än vad folk tror. Det är inte bara synth, EBM och industri utan kan innefatta vanlig pop med electro-inslag. Så här kommer musik som är utspridd lite varstans i det electroniska musikspektrat.


Och några bilder:

Nunne och jag leker något på vägen upp

Kärlek i logen

Gangsta-pose?

Metal-pose?

Pop-pose?

Sista kvällen med pizza, Fer och Erika

Systrar

Pigg och glad och festival och hej

Liten Kim

Sifilia Engwall

Lalla plus folk

Nicke Naken

Ferra Deluxe

Jag balanserar på regndropparna

Hemma har aldrig känts så skönt och oskönt på en och samma dag. De sista dagarna av festivalen är som vanligt riv och städ och det är något av det trökigaste (som värmlänningarna säger) som finns. Dessutom har alla nätter med fyra timmars sömn börjat ta på en då, så jag skuttar runt med magproblem och ont i halsen och lever mestadels på koffein och allergitabletter. Men gårdagen var en bra kväll, så vi hade ett smygparty med övergivna öl (48 st. !) och när festivalledningen delade ut priser och Nanne vann för årets coolaste, Niklas för årets slem, eller något liknande, och vår scen faktiskt vann priset för årets scen, vilket inte är illa då det finns sex scener på Arvika och Orion räknas till en av de minsta och en av de minst betydelsefulla.

Så nu när jag kom hem sliten som en älg och en jätteläskig Boråsisk/Värmländsk hybrid till dialekt såg jag bara fram emot att få duscha och dega framför tv:n i ett dygn. Ha! Istället möts jag av ett gäng tonårskillar som sitter och lanar med min bror och lyssnar på bröte och vrålar varje gång de dödar varandra på Wow. Hurra!

Så nu har jag stängt in mig med katterna och tänker glo på Futurama. Imorgon laddar jag kanske upp bilder och skriver lite mer om banden jag såg. Och för att avsluta med lite gladare toner så kan jag meddela att Arvika var awesome, och att jag också har fått jobb som funk på Way Out West. Bonjour Joie.

Arvika börjar och slutar på A

Och A stands for Awesome!

Tidigt imorgon bitti åker jag till Arvika. Och jag menar tidigt. Skall gå upp innan klockan sex. Inte ok. Men idag har jag ätit thai på stan och skuttat på min studsmatta. Jag är verkligt spänd inför Arvika. Det kommer bli jätteskoj. Speciellt att träffa alla kära Arvika-vänner igen. Och tack vara att jag har världens bästa telefon (be jealous, why don't ya) så kan jag blogga från festivalen. Om jag får tid. Så fortsätt läs!

And the good news keeps on coming. Laakso kommer till Way Out West, och de spelar in nytt material. Hurra!

Alors, demain, j'irai à mon chez moi secondaire! Vive Arvika!

Jag är så mainstream

Ja, men eller hur. Jag är så mainstream. Så vanlig. Jag har en blogg. Som förmodligen inte kommer att handla om något, läsas av någon eller räcka längre än tre veckor. Som alla andra. Men man kan ju försöka i alla fall. Om allt går som det ska så kanske jag hittar något att skriva om.

Musik?
Vänner?
Livet?

Det är möjligt. Och för att bevisa detta tänkte jag skriva om ett ämne som innfattar alla tre - Arvikafestivalen 08. Återigen ska jag åka till Arvika (för tredje året) och jobba på Orion (för andra året), och återigen ska jag ha megaroligt. Men hela året, allterftersom bandsläppen har tillkännagivits, har jag varit lite besviken.
Visst, jag ser gärna Crüxshadows. Och Alice In Videoland är grymma live, trots att jag redan sett dem. Men det har liksom inte varit någon "WOW - jag bara måste se dem annars dör jag" -artist detta året. Ingen The Knife 06 eller Patrick Wolf 07. Men ändå ser jag nästan ännu mer fram emot årets upplaga. Istället för att ha ett band jag MÅSTE se har Arvika bokat massa band som jag verkligen vill se. Kvantitet istället för kvalitet. Och jag klagar inte:

Lykke Li, M.I.A. Yelle, Combicrhist, And One, Death Cab For Cutie, Suicide Commando, The Kooks, Kate Nash, Håkan Hellström...

Jag kan nog med säkerhet säga att jag kommer att ha roligare än någonsin på sommarens arvikafestival. Om bara solen vill infinna sig med jämna mellanrum.

---

Och ser man på. Jag lyckades ju skriva en hel del. Task one is completed. Nu gäller det bara att fortsätta att skriva och att någon faktiskt läser det. Båda låter rätt otroliga, but here's to hoping.

// Viktor