Idag mår jag helt ok faktiskt. Lite omtöcknad bara, men det går att leva med. Jag har i alla fall energi nog för en summering av Way out West 2009.
Bortsett från skyfall och en snurrattack så var det en mycket bra festival. Jag såg en del band som jag sett tidigare, men det spelar ju ingen som helst roll när det är sådana som Karin Dreijer Andersson och Patrick Wolf. Jag var rätt dålig på att se hela spelningar, och kommer förmodligen vända mig i graven över att jag gick från Antony innan han spelade Hope There's Someone eller Cripple and the Starfish. Men jag överlever nog. Bäst på festivalen var ju överlägset Patrick. Kan inte prisa honom nog. Det var speciellt roligt att se honom spela på elgitarr, något som inte har hänt över huvud taget innan april i år. Tyckte även mycket om Fever Rays spelning (tredje gånger och fortfarande blir jag knäsvag). Dansade stenhårt till Vampire Weekend och fick verkligen mersmak för nya skivan. Lite dumt av mig att gå ifrån Robyns spelning, men den halvtimmen jag såg var magisk. El Perro del Mar i en kyrka var klockrent och Laakso är alltid bra (fast lite surt att de inte spelade några äldre låtar)
Det var en väldigt bra festival, och om de lyckas boka lika bra band nästa år kommer jag garanterat kosta på mig en riktig biljett. Och Arvika kan verkligen lära sig något av WoWs funktionärsmat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar