How soon is now?

Igår var faktiskt alldeles jättetrevligt på jobbet. Visserligen sålde vi för 30 000 kr en timme, vilket är mycket ifall ni inte förstod det, men det var inte alls så mycket fulla folk som det brukar vara på en fredagsnatt. Fast det var en äcklig emo-typ som vara allmänt attitydig som bröt av min penna. Inte ok. Det roligaste som hände var en konversation mellan mig och en gäst runt klockan 4.

Gäst: "Du, en snabb fråga."
Jag: "Ok?"
Gäst: "Vi har slagit vad om hur lång du är. 195 va?"
Jag: "Tyvärr, 193."
Gäst: "FAN!"

Det var skoj. Jag minns nu varför man jobbar natt.

Idag har jag för övrigt varit väldigt duktig. Har både sprungit och städat och lyckats köpa mina engelskaböcker för halva priset. Och jag har upptäckt att jag har lyckats hålla liv i min blomma i exakt ett år nu. För bara sex månader sedan hade den enbart ett, brunt, skröpligt blad, och nu blomamr den som aldrig förr. Jag ser det som en symbol.

Men nog med nyttigheter för en dag. Visserligen har jag tröttnat på att leka soffpotatis, vilket jag har gjort hela sommaren, men någon måtta får det vara. Ska ju faktiskt jobba inatt också. Men nu får jag stå i köket. Hurra.

Och på måndag kanske vi skulle träffa Michaela från Spanien. Jubel!