Just nu är livet sådär underbart som det lyckas bli enbart på våren. Skolan går grymt, och är rolig, och jag gör till och med bra ifrån mig på de muntliga delarna. Jag måste även säga att Göteborg är så mycket bättre när Jocke finns här. :)
Men det var inte det jag skulle skriva om, utan, hör och häpna, en bok. Igen.
För en tre år sedan läste jag "Tuesdays with Morrie" och älskade den som få andra böcker jag läst. Jag tyckte obeskrivligt mycket om dess rörande historia och hoppingivande budskap. Men nu, efter ett par år minns jag inte så mycket från den, och jag har läst en hel hög med böcker sedan dess, och jag tänkte att jag kanske överskattade den lite. Budskapet är inte det mest originella - "Lev nu och ta vara på det viktiga i livet". Jag kanske bara har skapat en perfekt bild av boken i mitt huvud? Jag menar, hans två andra böcker var på inget sätt dåliga, men i ärlighetens namn inte överdrivet spektakulära. Så jag bestämde mig för att låna boken av Emma (efter att ha gett den till henne i födelsedagspresent).
Och faktiskt - den knockade mig ännu en gång. Kan inte lägga ifrån mig den, och hur klyschigt det är må låta - "Tuesdays with Morrie" påverkar en, och får en att tänka på ens liv, och hur flyktigt det är. Il faut qu'on vive maintenant. Läs den, allihopa, tycker jag.
Men för att väga upp mina tunga filosofiska tankar skall jag och Jocke parta järnet imorgon. Man behöver lite lättsinnigt nöje också. Men ikväll blir det böcker och kaffe, ifall inte Alma bestämmer sig för att ringa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar