Vet inte hur det gick till, men helt plötsligt är klockan tre, och jag kom precis hem. Var hemma hos Poppet i Kortedala och såg Melodifestivalen, och sen var vi helt plötsligt på Pustervik, fast det var 23 år. Men det var trevligt minsann. Vi dansade en massa, och hade det allmänt trevligt. Och livet känns sådär underbart enkelt som det brukade göra. Allting är så mycket bättre nu sen jag slutat oroa mig över allt drama, och att försöka lista ut vad andra människor tänker och känner. Jag tror nog att allt sånt löser sig till slut.
Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar