Svart är ingen färg, det är så man känner sig

Så här i slutspurten av både månaden, året och engelskakursen börjar jag bli lite trött. Missförstå mig icke, jag älskar verkligen att bo här, och mina vänner är underbara, men just nu skulle jag bara vilja vakna upp i Borås, utan finansiella problem och till människor som faktiskt vill ha mig i huset. Men det där med finansiella problem har jag lämnat bakom mig. Jag ska snåla som en spargris och det kommer bli bra. Jag hatar bara att ha känslan över mig att jag inte kan ta hand om mig själv, vilket jag ju egentligen kan. Men imorgon är det en ny månad, och då kommer jag vakna upp som en ny människa. Så det så.