Blue Mondae

Yes, idag kommer bli så bra. Nanne och Jocke, och sen mer Nanne och tacos. Hurra. Vad jag har saknat henne.

Eftersom det faktiskt är riktigt sommarväder ute idag så har jag tillbringat min morgon med att skutta omkring till allmänt skuttig/somrig musik. Eller, somrig i mina öron i alla fall. Men det känns ju elakt att inte dela med sig av sin awesome musik, så jag gjorde en lite spellista i Spotify, som jag tycker alla bör lyssna på. Inte för att någon kommer göra det, men det är kul att göra spellistor, och jag kan verka lite extra creddig på min blogg om jag postar länkar och coola musik-grejer.

Då kanske inte den här spellistan är speciellt bra att börja med, vid närmare eftertanke, då den inte alls är speciellt cool eller underground. Men är det sommar så är det. Enjoy.

Give me summer?

An appetite so dangerous

Äntligen har CDON tyckt att det var en bra idé att skicka min Patrick Wolf-skiva. Men den var väl värt väntan. Så bra att jag vill svimma. Nästan.

När jag ändå skriver om musik, för ovanlighetens skull, så måste jag bara få klaga över hur hemskt det är att Markus Krunegård har gjort en EP med Kleerup. Den går ju att lyssna på, det är ju ändå Markus, men sedan kommer Kleerup och ska försöka sjunga och visa att han är djup och poetisk, och det funkar liksom inte! Snälla lilla Markus - återuppliva Laakso istället!

Idag jobbade jag också, och min chef var där, och frågade om jag var spänd inför min resa. Jag hade inte alls tänkt på det, det är ju ändå tre månader bort. Men sedan kom jag på att det minsann bara är två och en halv månader! Det är ju ingenting. Lägenheten är uppsagd, och om bara ett par ynka månader bor jag i Brighton. Lite skrämmande är det. Men på ett bra sätt. Har upptäckt hur sjukt mycket jag kommer att sakna Göteborg. Inte bara vännerna (som självklart kommer att saknas de med) utan staden i allmänhet. Frölunda efter midnatt i spöregn kan vara så sjukt underskattat. Jag tror nog att de tio minuter det tar att gå från Musikvägen till Radiotorget en natt kl. 03:00 har skapat fler dikter för mig än någon annan plats och tid. Jag kommer sakna dig Frölunda, Göteborg, Sverige.

---

Men å andra sidan är det sommar nu (Borås-vädret till trots) och det är grymt. Nanne är hemma på rätt breddgrader igen, och det är det mest underbara just nu. Skall äntligen få träffa henne på tisdag, och det med råge. Och sedan bär det hem till kära Borre (som de kallar mig på jobbet).

Yes. All kärlek till Jenny Wilson, men hon hade fel när hon skrev: Summertime - the roughest time!

If I had a heart I could love you

Har inte skrivit mycket på senaste tiden, mest för att det inte har hänt så mycket spännande, förutom jobb och lite party. Men så ska det vara. Imorgon ska jag tvätta, åka till skolan och hämta gamla prov, kanske rösta och sedan träffa Emma och äta glass eller dylikt. Mycket glamoröst.

Igår blev jag för övrigt väckt på det värsta sättet någonsin. Hade somnat runt kl. 4, och halv 11 ringde Sanela från mitt jobb:
Sanela: Hej, vad gör du?
Viktor: Huh? Va? Ummm. Jag vet inte. Sover tror jag...
Sanela: Men varför sover du?
Viktor: Vi var ute igår.
Sanela: Men Viktor, du ska jobba idag.
(Viktor får hjärtattack och sätter sig upp i sängen)
Viktor: VA?! Sen när då? Vilken tid, va, va, va?
Sanela: Ja, du jobbar kl. 11.
Viktor: Men guuuuud. Hjälp. Ja, jag får väl spurta in i duschen.
Sanela: Viktor, jag skojade bara.
Viktor: Mummel, mummel...

Men jo, nu ska jag se Scrubs, och sedan se klart Pretty Woman, och kanske läsa lite.

Summer time - the roughest time

Fast det stämmer ju inte! Sommaren äger stenhårt. Det är underbart väder, mitt jobb är jätteskoj, jag fick VG på alla mina tentor i år, och behöver inte plugga hemma förrän i September. Och jag har precis varit hemma i Borås, träffat vänner och familj och latat mig i hängmattan.

Jag och syster var dessutom i Ullared och shoppade loss. Jag köpte äntligen min första Vänner box, and I love it. Äntligen har jag Vänner i huset igen. Och jag köpte en bok, som är awesome och andra helt och hållet nödvändiga prylar.

Idag ska jag bara njuta av the wonder that is Swedish summer, läsa i min bok, städa och ha det asbra tills jag jobbar i natt. Wooo. Den som sa att Sverige suger har fel! :)

Gaaah!

The worst has happened. Jag har varit så naiv. Utan att jag har vetat om det har flertalet av mina TV-serier börjat sändas igen - i Mars!

Jag vet inte om jag har haft otur eller om jag bara är dum. Jag brukar följa serier och ladda ner dem när de sänts i USA, men pga frickin strejken var det megauppehåll i alla serier, och jag förväntade mig att de inte skulle börja sända serierna på jättelänge. Så jag brydde mig aldrig om att kolla när de började, och sedan försvann min dator så det blev ännu svårare. Men nu igår upptäckte jag att både Desperate Housewives, Ugly Betty, Dirt och viktigast av allt, How I Met Your Mother har varit igång i typ sex veckor. Då fick jag en liten chock, och nu känner jag mig så efter.

Och jag upptäcker nu när jag skriver vilka allvarliga problem jag har. Men whatever - jag har nya DH avsnitt att se igen. Vem bryr sig då om man är patetisk och inte har något liv? :D

För att vädret är så kickass behövs en bild på min favoritblomma.

Oh the heat

Jag är lite som jag är ibland.

Det är säkert 75 grader ute, inte ett moln på hela himlen, blommor överallt och världens sommarstämning. Typ bästa tiden på året, och självklart kan jag inte njuta av den. Jag har två tentor nästa vecka, Språkets struktur och funktion på måndag och fonetik, fonologi och grafonomi på torsdag. Och fonologi är inte det lättaste i världen. Så jag sitter instängd i min lägenhet och svettas. Vilket inte är helt illa - jag menar, jag gillar ju ändå skolan, och det är intressant.

Så jag tänkte göra det bästa av situaionen och ha lite sommarstämning vid mitt öppna fönster och mina miljoner papper och böcker om generativ grammatik och morfologi. Jag tänkte lyssna på lite somrig, glad och energigivande musik som perfekt passar med maskrosorna på andra sidan gatan. Men av någon, helt obegriplig, anledning, sitter jag och lyssnar på Antony and the Johnsons.

Antony gör förmodligen den finaste musik man kan hitta. Han har förmodligen den mest känslofyllda röst man kan leta efter och hans texter är, överraskning, helt underbart vackra. Men det är ju så långt ifrån en varm sommardag man kan komma. Så just nu befinner jag mig i en väldigt underlig sinnesstämning. Jag sitter och känner sommaren som aldrig förr, svettas och pluggar, samtidigt som jag får gåshud och gråtfärdiga rysningar av Antony's "Hope there's someone".

... Kanske jag borde sätta på Of Montreal för att få mig en glädjechock?

Också - Grattis Terese på den stora dagen. 18 äger!

Jag är så mainstream

Ja, men eller hur. Jag är så mainstream. Så vanlig. Jag har en blogg. Som förmodligen inte kommer att handla om något, läsas av någon eller räcka längre än tre veckor. Som alla andra. Men man kan ju försöka i alla fall. Om allt går som det ska så kanske jag hittar något att skriva om.

Musik?
Vänner?
Livet?

Det är möjligt. Och för att bevisa detta tänkte jag skriva om ett ämne som innfattar alla tre - Arvikafestivalen 08. Återigen ska jag åka till Arvika (för tredje året) och jobba på Orion (för andra året), och återigen ska jag ha megaroligt. Men hela året, allterftersom bandsläppen har tillkännagivits, har jag varit lite besviken.
Visst, jag ser gärna Crüxshadows. Och Alice In Videoland är grymma live, trots att jag redan sett dem. Men det har liksom inte varit någon "WOW - jag bara måste se dem annars dör jag" -artist detta året. Ingen The Knife 06 eller Patrick Wolf 07. Men ändå ser jag nästan ännu mer fram emot årets upplaga. Istället för att ha ett band jag MÅSTE se har Arvika bokat massa band som jag verkligen vill se. Kvantitet istället för kvalitet. Och jag klagar inte:

Lykke Li, M.I.A. Yelle, Combicrhist, And One, Death Cab For Cutie, Suicide Commando, The Kooks, Kate Nash, Håkan Hellström...

Jag kan nog med säkerhet säga att jag kommer att ha roligare än någonsin på sommarens arvikafestival. Om bara solen vill infinna sig med jämna mellanrum.

---

Och ser man på. Jag lyckades ju skriva en hel del. Task one is completed. Nu gäller det bara att fortsätta att skriva och att någon faktiskt läser det. Båda låter rätt otroliga, but here's to hoping.

// Viktor