Jag är dålig på vardag och duktig på fest // Usel på sånt som mänskor gör mest

Det börjar dra ihop sig mot ett nytt år och ett nytt decennium och det bör markeras med en fin summering av 2009 som musikår, då just musik är det som jag helst skriver om, och helst gör på dagarna. Egentligen borde jag väl sammanfatta hela 00-talet, men det är alldeles för mycket jobb, och jag har för lite tid som det är, what with jobb och vänner i en annan stad, och köra bil fram och tillbaka genom Borås för att leta upp Låt den rätte komma in på DVD som jag gjorde idag (och hittade till slut till och med). Så ni får nöja er med min sammanfattning av det gågna året.

Best of 2009:


10. Antony and the Johnsons - The Crying Light
Antonys tredje skiva kom väl inte direkt som en överraskning. Han och hans band levererade en hög finstämda låtar där Antonys obehagligt vackra röst alltid var mittpunkten, och som vanligt får man gåshud av att bara tänka på vissa av låtarna. Det enda negativa med skivan är just det att det blir så förutsägbart. Det må vara fint, men det är knappast något man inte har hört av honom förut.
Bästa låt: Epilepsy is dancing

9. Bat For Lashes - Two Suns
Jag har tidigare bara hört ett par låtar av Bat For Lashes debutskiva som kom för ett par år sedan, och föll knappast stenhårt för dem. Jag lyssnade på nya skivan en smula när den kom och hade inga invändningar, men av någon anledning fastnade den inte riktigt. Förrän för bara någon månad sedan då jag verkligen upptäckte dess skönhet. Natasha Kahn lyckas göra sina halvskumma men jättevackra indie/folk/poplåtar utan att bli pretentiös. Jag är frälst. Och inte bara för att tjejen är från Brighton
Bästa låt: Daniel

8. Morrissey - Years of Refusal
Kritikerna sågade den, men jag tycker att Years of Refusal är det bästa Morrissey släppt sedan Vauxhall and I, dvs det bästa på 15 år. Take that alla som är överdrivet förälskade i You are the quarry. På den senaste skivan lyckas Morrissey faktiskt rocka lite, vilket inte direkt brukar vara hans grej, som poppionjär. Men jag gillar det, och mr. Moz lyckas som vanligt skriva träffsäkra texter som till en glad melodi beskriver ångest.
Bästa låt: Something is squeezing my skull

7. Marilyn Manson - The High End of Low
Mansons senaste skiva är inte hans bästa, men heller inte hans sämsta. Det märks att han har återförenats med Twiggy, för det låter ibland som lite old school Manson, samtidigt som de utvecklar soundet en smula med mer elektroniska inslag, något som ju faktiskt är väldigt välkommet på skiva nummer sju, trots alla klagosånger från bakåtsträvande fans som inte inser att band som funnits i 20 år måste utvecklas och förändras för att fortsätta vara intressanta.
Bästa låt: Unkillable Monster

6. Jenny Wilson - Hardships!
Jennys nya skiva slog mig verkligen stenhårt när den kom. Hur hon utvecklats så fruktansvärt mycket sedan förra skivan som var naivt indie-poppig är mig fortfarande ett stort mysterium. Skivan kom och var inte det minsta singer/sonwriter indie, utan något så ovanligt som svensk r 'n b om mödraskap av en 35-årig kvinna. Allteftersom året gick började jag tröttna lite på låtarna, men skivan kvarstår fortfarande som ett mästerverk, och säkerligen något som jag alltid kommer att lyssna på, om än inte så mycket som jag gjorde de första månaderna.
Bästa låt: The Wooden Chair

5. Animal Collective - Merriweather Post Pavillion
Animal Collective har alltid varit ett väldigt intressant band, men de kan ibland vara lite svåra att förstå sig på. Antingen gör de rakt igenom glädjegenomsyrad elektronisk musik som är rätt utflippad eller så gör det mer experementiellt oväsen. På MPP lyckas kollektivet göra en helt och hållet egen skiva, som lyckas vara nyskapande och unik samtidigt som den faktiskt kan tilltala en bredare publik. Självklart vänder sig de gamla fansen därför bort från bandet som i deras ögon har blivit "kommersiella sell-outs" och missar därmed ett av 00-talets mest fulländade skivor.
Bästa låt: My Girls

4. Micachu & the Shapes - Jewellery
Det var länge sedan jag föll så stenhårt för ett nytt band, men för mig var det verkligen helt omöjligt att motstå Micachus sannerligen säregna och rakt-på-sak sound. Jewellery är en av de få skivor i år som verkligen kan kallas unik, med instrument som bland annat en dammsugare och skruvade, klockrena texter om allt möjligt. "No I won't have sex because of STDs"
Bästa låt: Golden Phone

3. Markus Krunegård - Prinsen av Peking / Lev som en gris dö som en hund
Det känns som om många svenska kritiker har vänt sig bort från även Markus nya skivor, vilket är något jag har svårt att förstå. Markus skriver, som bekant, Sveriges bästa texter och är den enda som kan få textrader som "som ett efterlängtat mongobarn" att låta genuint poetiska. Musikaliskt har han också utvecklats och båda skivorna låter väldigt olika från både varandra och föregångaren Markusevangeliet. Markus kan minsann fortfarande.
Bästa låt: Hollywood Hills / Dystra Utsikter

2. Patrick Wolf - The Bachelor
Patricks nya skiva är som ett mellanting mellan hans två första skivor, som var mer mörka och melankoliska, och hans förra som var glad och färgrann. The Bachelor är kanske inte det bästa han släppt, men väldigt nära, och dess bästa stunder ger fortfarande gåshud och det är något med såväl musik och text som Patricks genomträngande röst som verkligen berör mig. Och jag skulle kunna lyssna på inget annat än Damaris i ett helt år och ändå inte tröttna på den.
Bästa låt: Damaris

1. Fever Ray - Fever Ray
Karin Dreijer Anderssons solodebut damp ner precis i början av året och den blir aldrig tråkig. Jag hittar hela tiden nya sidor i hennes kalla och primala elektro (om det ordet en existerar) och både hennes texter, hennes gudalika röst och galet fina musik känns så 2009. Fever Ray är ett mästerverk och blir bara bättre och bättre för varje lyssning, och att höra de inledande tonerna till If I Had A Heart i ett kolsvart rum/tält med hundratals människor runt omkring en och bara två laserstrålar över ens huvud är något jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv, för chanserna är stora att det aldrig kommer att ske igen.
Bästa låt: Keep the Streets Empty for Me





Jag skulle också vilja nämna att det har släppts mycket mer bra musik i år som förtjänar att få sitt namn i min blogg: Röyksopp, El Perro del Mar, La Roux, Lady Gaga, Handsome Furs, Lily Allen, Peter Doherty, Cilihili, Yeah Yeah Yeahs, Amanda Jenssen, Thje Dead Weather, Tori Amos, Phoenix, The Rmble Strips, Sunset Rubdown.
---

Det var allt för idag. Hade lite andra grejer att skriva men detta är redan för långt, och jag orkar inte skriva mycket mer ikväll. Vet bara detta: Imorgon är det nyår, och jag längtar inte direkt efter att jobba, men jag kan ju i alla fall fira tolvslaget, så jag är glad. Och jag har beställt flygbiljetter till Brighton nu, och det är också bra.