Är allmänt glad just nu, för Jenny Wilsons nya skiva släpps den 25e och jag är excited. Väldigt excited. Har längtat efter hennes nya skiva i månader nu, och nu är väntan slut, och det ska bli spännande att se vad hon gjort, för tydligen ska den vara radikalt annorlunda från debuten.
Men idag upptäckte jag att hon hade slängt upp hela det tretton låtar långa albumet på myspace, och jag tycker att det är så grymt gjort. Grymt på det bra sättet. Jag väljer i och för sig själv att vänta med att lyssna tills jag har köpt det. Är inte ofta jag får lyssna på en skiva utan att känna till låtarna.
Men jag tycker att det är så fint att hon faktiskt lägger upp alla låtarna, och litar på att folk köper ändå. Speciellt just nu, när piratebay rättegången är igång, tycker jag att det är väldigt relevant. Jag tycker att hela den löjligt stora summan pengar de kräver av piratebay, och hela stämningen i allmänhet, är ett skämt. Förväntar de sig verkligen att fildelningen kommer att stoppas, och alla band kommer att få tillbaka det de"förlorat" genom denna megarättegång? I så fall är de nog rätt blåsta. Fildelare kommer alltid att hitta nya sätt, och lösningen på krisen i skivförsäljningen ligger inte i att stoppa fildelningen, utan i att komma på andra sätt att tjäna pengar på sin musik än enbart försäljning.
Det är då jag blir så glad när artister och band faktiskt inser detta, och släpper musiken på nätet för alla. Det är dag att skivindustrin följer med i utvecklingen. Visserligen köper jag de skivor jag verkligen älskar, men att stoppa fildelningen är helt löjeväckande omöjligt. Och att musikbranchen håller på att dö, är lika skrattretande.
So here's hoping att piratebay spöar skiten ur de giriga Hollywood-människorna, eller vad det nu var... Så därför ger jag er en låt om just giriga skivbolagstyper:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar