Igår när jag stängde övervåningen på jobbet för andra gången på 12 timmar så spelades en låt av Thomas Ledin. Och det slog mig, återigen, hur otroligt värdelös den mannens musik är. Det var tre minuter av hur mycket Thomas tycker om att göra ingenting. CRAP! Jag är så glad över att jag inte har hans liv. Hellre stänger jag övervåningen på McDonald's två gånger på 12 timmar. Sedan spelade de Hot Chip, så jag blev glad igen.
Nu sitter jag mest och väntar på att klockan ska bli halv så jag kan gå till skolan. Jag är faktiskt nervös. Det var så länge sedan jag gick i skolan i Sverige, och jag känner mig inte förberedd. Speciellt inte när det kommer att bli på så mycket högre nivå än senast. Men så brukar det alltid kännas när man har haft lov i tre månader. Förmodligen kommer det att gå bra, och jag kommer känna mig mer förberedd när jag har köpt block och pennor och fått mer information, typ ett klart schema och en boklista.
Nä, enough! Vandrar in mot stan, tar ut lite pengar, köper ett kollegieblock, pimplar kaffe och hoppas att jag inte har tagit fel dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar