London Calling

Och det bästa är att mannen i huset faktiskt har wi-fi som han vill dela med sig av. Prisa gudarna, jag har kontakt med omvärlden. Sitter i mitt rum, som är alldeles mysigt och trevligt. Har en tv och en massa böcker. Och DVD-filmer, som jag tyvärr inte kan se på eftersom min dator är fuckad och inte vill spela grejer i CD/DVD-spelaren.

De jag bor hos, en man och en kvinna, typ 40 år, verkar trevliga och väldigt brittiska. Han kollar på Cricket och hon svär åt folk som kör långsamt. Har inte riktigt smält att bilarna kör helt spegelvänt och kommer säkerligen bli överkörd typ 83 gånger innan jag åker hem. Imorgon börjar skolan, och det känns också helt främmande men ack så välkommet. Just nu är jag i himlen. Hurra för att resa. Hurra för att vara ung.

LYCKA

Lycka, glädje, EXTAS!

Patrick Wolf kommer till Way Out West! Jag tror att jag svimmar och ramlar av min stol. Hans spelning i Arvika 2007 var förmodligen den bästa jag sett, och har längtat något så obeskrivligt efter att se honom igen. Och nu när The Bachelor är så mycket bättre än vad man någonsin vågat hoppas på, så är det nästan så att jag dör av lycka. Tidigare hade jag tänkt att jobba på festivalen som funkis, men om detta inte går igenom, så finns det inte en chans att jag inte åker ändå. Noll, zero, zipp! GAAAAH!