Girlfriend in a Coma

Morrissey igår var gudomligt bra. Jag tyckte först att min plats var sug deluxe, men det var inte så illa. Jag såg hela tiden, och kunde till och med se de fyra personer som svimmade och blev bortburna och de två personer som försökte hoppa upp på scenen och blev bortsläpade. Han körde en hel del nytt material, vilket så klart är jättebra, men jag hade inte sagt nej till lite äldre grejer. När han spelade This Charming Man och How Soon Is Now? grät jag nästan.

Det häne även något annat historiskt igår - jag köpte två böcker. Annars lånar jag i stort sett all min litteratur, men jag kan inte åka till England utan bibeln (The Catcher in the Rye) så jag införskaffade den. Hittade dessutom en två år gammal bok av en av mina favoritförfattare, Nick Hornby, som jag inte ens visste existerade, så jag köpte den av skam.

Idag var jag först och fikade med Jennie, som fyllde år igår och fick mig en liten present. Sedan har jag tillbringat tre timmar på Göteborgs Frisörskola, där Jocke har förvandlat mig från rödhårig plattis, till brunblond 50-talsrockabilly. Typ. Skall lägga upp bilder. Imorgon ska jag bara tvätta och jobba, och sedan blir det kanske årets första bad på torsdag, och sedan Borås och Arvika. Vive l'été!

Viktor före:

Viktor slingas:

Viktor är klar:

Jag är mycket nöjd måste jag säga. Behövde förändring!

Eyeballs to intrails, my dear!

Jag är äckligt trött. Sov fem timmar, gick upp kvart i fem och jobbade i nio timmar. Sen måste jag dessutom in ikväll och ha medarbetarsamtal. Tack Gud för att jag har lov. Hade tänkt att städa, men det finns inte ens skuggan av en chans. Det tänker jag minsann göra imorgon.

Konserten igår var för övrigt helt underbar. Hon spelade en del gamla låtar också, men ofta med en liten tvist. Jag stod knappt en meter från henne, och ibland kollade hon mig rakt in i ögonen, och då visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Och hon kommer till Arvika, så då får jag se henne igen i sommar. Inte något man bör missa, med andra ord.

I'm not done

Ojojoj. Konserten igår måste ha varit en av de bästa jag någonsin sett.

Även om jag faktiskt har sett Karin Dreijer live förut, går det inte ens att jämföra. The Knife stod långt bort, bakom masker och en stor duk med massa coola affekter. Fever Ray stod två meter ifrån mig, med en hel massa laserstrålar över allt och ett riktigt band. Hon hade på sig någon form av kupol/lapptäcke, men slänge av sig den efter två låtar. Det var en sån upplevelse att faktiskt se henne stå och sjunga sina låtar helt utan maskering. Hon är gud, in disgiuse. Dessutom spelade hon två helt nya låtar, och underbara Cecilia Nordlund/Cilihili kom med på ett hörn iklädd en fransig sopsäck? (Tydligen var det en söndertrasad VHS-kopia av "Att angöra en brygga" - varför inte liksom). Jag blev frälst igår, och om jag någonsin hade några tvivel om att Karin är underbarast, så är de borta nu. Hon är så utomjordisk på något vis. Och det bästa är ju att jag får se henne två gånger till i sommar (förhoppningsvis).

Efter konserten jobbade jag i fem timmar, vilket var rätt skoj faktiskt. Mest eftersom jag knappt visste mitt namn när jag kom dit, för att jag var trött m.m. men Alma var ju där, och det gör mig glad. Fast igår var folk helt vilda. Det blev tre stora bråk på jobbet, och två stycken som sprang in och ställde sig bakom kassan. När jag väl stod på Marklandsgatan kl. sex och väntade på min buss kom det fram en full typ och bara stirrade mig i ögen, innan han frågade om jag var "bögig eller? Vill du att jag ska slå in skallen på dig eller?", vilket var lite läskigt. Men jag överlevde och nu är det redan söndagkväll.

Så jag ska äta popcorn och se på Family Guy.