Walking to Borås

Så i helgen var jag hemma i ljuva Borås, och det var lika trevligt som alltid. Spelade Guitar Hero med Nanne och Jennifer, hade gräskrig med Nanne, var på 80-årskalas, och fikade med Cicci. Och jag såg Pinocchio - den ökände statyn som i fredags restes vid Allégatans slut. Och den var inte så illa.

I jag vet inte hur länge debatten har pågått och de ilskna insändarna till bt flytit in, och hela tiden har jag känt att det är så mycket ståhej för en staty. Ok, man kan alltid undra vad just den lilla träpojken med den långa näsan har att göra med Borås, och varför en nio meter lång version av honom ska stå i en rondell i centrum, men varför så mycket hat för en staty. Ifall politekerna vill smälla upp honom, så låt dem göra det. Orka bry, liksom. Och så hemsk var han inte. Jag tycker fortfarande konstnären i Viskan är bra mycket läskigare.

Och bäst av allt - jag har köpt en ny hårtork. OCH klippt mig. Min fön började liksom glöda lite i kontakten i torsdags. Det var allt lite småläskigt. Så jag fick låta det självrtorka. Hemska tanke, så jag köpte en ny.

Och fick VG på första tentan. Hurra! Och Dresden Dolls skiva har kommit, och den var precis så underbar som jag hade hoppats på. Glöm inte att se Eurovision ikväll!