Jag är så mainstream

Ja, men eller hur. Jag är så mainstream. Så vanlig. Jag har en blogg. Som förmodligen inte kommer att handla om något, läsas av någon eller räcka längre än tre veckor. Som alla andra. Men man kan ju försöka i alla fall. Om allt går som det ska så kanske jag hittar något att skriva om.

Musik?
Vänner?
Livet?

Det är möjligt. Och för att bevisa detta tänkte jag skriva om ett ämne som innfattar alla tre - Arvikafestivalen 08. Återigen ska jag åka till Arvika (för tredje året) och jobba på Orion (för andra året), och återigen ska jag ha megaroligt. Men hela året, allterftersom bandsläppen har tillkännagivits, har jag varit lite besviken.
Visst, jag ser gärna Crüxshadows. Och Alice In Videoland är grymma live, trots att jag redan sett dem. Men det har liksom inte varit någon "WOW - jag bara måste se dem annars dör jag" -artist detta året. Ingen The Knife 06 eller Patrick Wolf 07. Men ändå ser jag nästan ännu mer fram emot årets upplaga. Istället för att ha ett band jag MÅSTE se har Arvika bokat massa band som jag verkligen vill se. Kvantitet istället för kvalitet. Och jag klagar inte:

Lykke Li, M.I.A. Yelle, Combicrhist, And One, Death Cab For Cutie, Suicide Commando, The Kooks, Kate Nash, Håkan Hellström...

Jag kan nog med säkerhet säga att jag kommer att ha roligare än någonsin på sommarens arvikafestival. Om bara solen vill infinna sig med jämna mellanrum.

---

Och ser man på. Jag lyckades ju skriva en hel del. Task one is completed. Nu gäller det bara att fortsätta att skriva och att någon faktiskt läser det. Båda låter rätt otroliga, but here's to hoping.

// Viktor